Warmblood Horse Breed Guide
Warmblood är en term som kan skapa viss förvirring även bland kunniga hästägare. Be några personer på gården att definiera begreppet och du kommer att få många olika svar. I huvudsak kallas en Warmblood så för att skilja den från draghästar som Shire och Clydesdale som skulle beskrivas som ”kallblod” och fullblod och araber som är ”varmblod”. Enkelt uttryckt kan man säga att om man blandar varmt och kallt tillsammans får man varmt och det är så varmblodshästar utvecklades.
Avledningen till varmblodet kom från en tid i historien då det fanns ett behov av att utveckla ett djur som kunde ridas i strid – alltså som var viktbärande, men också kunde röra sig i hög hastighet – men som också kunde användas som jordbruksdjur på gården, i selar och som packhästar. Varken draghästarna eller de varmblodiga mindre raserna var lämpliga för detta ändamål, så som ett resultat av detta utvecklades varmbloden. I takt med att den historiska användningen av dessa djur minskade – hästar behövdes inte längre som krigsdjur och jordbruket mekaniserades – förädlades varmbloden enbart till ridhästar och slutligen till de moderna sporthästar som vi ser i dag.
Det finns några ganska välkända varmblodsraser, till exempel KWPN som är holländskt varmblod, Oldenburg och Hannoveran som båda är tyska och belgiskt varmblod. De flesta av dessa varmbloodsraser hänvisas till sin geografiska ursprungsort även om det kan vara lite mer komplicerat än så.
En del av de tyska stamböckerna accepterar andra varmblodsraser i en viss hästs härstamning, vilket innebär att det kan vara möjligt att till exempel ha en Oldenburg som inte är ren Oldenburg men som ändå är registrerad hos föreningen. Även om en häst bara kan ha en enda uppsättning ursprungspapper, dvs. ett födelsebevis, kan den också godkännas och accepteras för avel av andra sammanslutningar och föreningar. För att göra det ännu mer komplicerat finns det i Storbritannien sammanslutningar som Warmblood Breeders’ Studbook UK, tidigare The British Warmblood Society, som stöder brittiska uppfödare i deras strävan att producera de bästa varmbloden. Om vi återigen tar exemplet med en Oldenburg, kan det vara möjligt att ha ett Oldenburg-sto som faktiskt har blandad härstamning, till exempel Oldenburg och KWPN, som är registrerat hos Oldenburg Association, men som också är godkänt för avelsändamål hos andra europeiska varmblodstamböcker och som slutligen också kan registreras hos Warmblood Breeders’ Studbook UK, eftersom det har fötts upp här.
Warmbloods syns oftast i dressyr och hoppning, discipliner som de utmärker sig i. Men efter minskningen av uthållighetsfasen i tredagarsevenemanget är det numera inte ovanligt att se varmblodar på de högre nivåerna inom eventing. Den vikt som läggs vid förmåga i alla tre faser av eventing innebär att deras naturliga förmåga i dressyr och hoppning välkomnas av eventingryttare som måste utmärka sig i alla tre discipliner.
En av de viktigaste skillnaderna mellan varmblodraserna och andra raser är inspektionen och prestandaprövningen av de djur som är berättigade att registreras; detta förklarar kanske varför en hästs geografiska ursprung är mycket mindre viktigt än en känd härstamning och tester och inspektioner. Därför verkar det som om det finns en blandning av raser i vissa europeiska stamböcker, där rasidentiteten nästan spelar andra fiol framför den faktiska kvaliteten och prestandan, och där härstamningen är mycket viktigare än titeln. Detta är kanske ett annorlunda koncept för dem som är vana vid att deras stamböcker endast innehåller en ras som kontrolleras helt och hållet genom härstamning utan någon annan extern kontroll.
Den andra särskiljande faktorn med de europeiska varmbloderna är den mängd statligt ingripande och kontroll som kan hittas i utvecklingen och expansionen av vissa av stamböckerna. Det handlar inte bara om statlig forskning och statligt stöd utan faktiskt om statligt sponsrade stuterier och hingstar för att stödja avelsprogrammen. Båda dessa faktorer har resulterat i en absolut rikedom av information om blodlinjer och stamtavlor som tillsammans med inspektion och testning förklarar varför varmblodshästen har blivit så framgångsrik som idrottshäst.
Så kom ihåg att en varmblodshäst också kommer att vara en ras, men den kan ha mer än en ras som ingår i sin stamtavla, även om den kan ha ett rasnamn och vara registrerad i det samhället. Det som idag klassas som ett traditionellt djur har alltid erkänts och inkluderats av dessa sällskap, men sedan deras popularitet ökat har en ny organisation – Traditional Gypsy Cob Association – bildats specifikt för dem, utan någon begränsning av färg.