windowthroughtime
Ta med en nypa salt
När man letar på internet stöter man på en massa saker som man måste ta med en nypa salt. Vi använder denna fras för att antyda att vi tillämpar en viss grad av skepsis på det som har förmedlats till oss. Vi vill ju trots allt inte uppfattas som alltför godtrogna. Men varifrån kommer frasen?
Salt var ett mycket viktigt kryddämne under antiken, men eftersom det var svårt att få tag på var det högt värderat. Det har gett upphov till ett antal idiomatiska uttryck som spetsar till vårt språk. Det sägs att romerska legionärer delvis betalades med salt för att göra sitt matande mer smakligt, vilket är ursprunget till vårt ord lön (från salarium). Uttrycket att vara värd sitt salt användes som ett godkännande av ens värde och effektivitet. Att äta salt med någon användes för att betyda att man uppskattade deras sällskap och vänskap. I det artiga samhället var saltkällaren placerad i mitten av bordet och att sitta ovanför saltet betydde alltså att man satt nära sin värd och därmed i en gynnsam position. Trollope använde salt, ungdomens salt, för att indikera ande. Och naturligtvis har vi det bibliska jordens salt och många fler användningsområden.
I bok 23 i sin Naturalis Historia berättar Plinius den äldre om Mithridates den store som i ett försök att stå emot ett mord utvecklade ett universalmedel som var effektivt mot alla kända gifter. Han tog sin dryck dagligen – enligt Plinius bestod den av över 50 olika tillsatser, som var och en hade testats för sin styrka på fångar, som maldes till ett pulver och gjordes till en tuggtablett som han tog addito salis grano, med ett korn salt. Det är idag känt som mithridat, även om det inte är klart vad det var och om det var effektivt.
Vad som återstår av klassiska texter beror på slumpen och på flit (eller inte) hos skriftlärare, ofta munkar, som som som en del av sina dagliga sysslor kopierade av manuskript. De var notoriskt felaktiga – jag tillbringade en del av mitt tredje år på universitetet med att jämföra versioner av samma text för att försöka tyda vilket som var originalet – och var ofta benägna att införa sina egna tankar eller tidens sedvänjor i texterna. Och detta är förmodligen vad vi har här.
Medietida teorier var att Plinius var skeptisk till sanningshalten i Mithridatic-berättelsen och rapporterade den med uppmaningen att ta den med en nypa salt. Det är osannolikt att detta är korrekt, för det första eftersom korn av salt inte tycks ha varit en signal i den romerska litteraturen att man skulle vara försiktig med vad som sades. Om han verkligen ville sätta läsaren på varning skulle Plinius förmodligen ha använt något mer aktuellt. För det andra är den latinska fras som har förknippats med vårt idiom ett stycke medeltidslatin, cum grano salis, som med största sannolikhet inte förekom i originaltexten.
Den figurativa användningen av frasen härstammar åtminstone från 1600-talet. John Trapps Commentary on the Old and New Testaments, daterad 1648, innehåller meningen ”this is to be taken with a grain of salt”. Varianten, pinch, är en mycket modernare variant som troligen dök upp för första gången i tryck 1948, ironiskt nog i en bok om romersk historia, F R Cowells Cicero and the Roman Republic, ”Cicero and his friends took more than the proverbial pinch of salt before swallowing everything written by these earlier authors”.
En nypa är förstås mer än ett korn. Vi är mycket mer slösaktiga i dag.