WOZZECK av Alban Berg – operaguide och synopsis

WOZZECK av Alban Berg – operaguide och synopsis

Operaguide &Online opera guide & synopsis till Bergs WOZZECK

Wozzeck är 2000-talets viktigaste opera med atonal musik och det första fullängdsverket i denna stil. Berg visar sig vara en stor dramatiker som fortsätter att fängsla publiken med detta verk än idag.

Innehåll

♪ Akt I

♪ Akt II

♪ Akt III

Highlights

♪ Langsam, Wozzeck, langsam!

♪ Du, der Platz ist verflucht!

♪ Tschin Bum, Tschin Bum

♪ Guten Tag, Franz

♪ Ich hab’ ein Hemdlein an, das ist nicht mein

♪ Andres! Andres! ich kann nicht schlafen

♪ Dort links geht’s in die Stadt Murder scene

♪ Tanzt Alle; tanzt nur zu, springt, schwitzt und stinkt

♪ Entracte

Inspelningsrekommendation

♪ Inspelningsrekommendation

Atonalitet och Schönbergs inflytande

Operans enaktsopera ”Erwartung”, den första atonala operan över huvud taget och därmed en föregångare till Wozzeck, skrevs av Arnold Schönberg 1909. Det är berättelsen om en kvinna som vandrar genom skogen på jakt efter sin älskare, möter hans lik och på denna skräckresa upplever alla andliga förnimmelser. Med atonal musik ville Schönberg synliggöra de störande psykologiska tillstånden. Musiken till ”Erwartung” var genomkomponerad och inget av motiven upprepades, vilket innebar ett fullständigt brott med operamusikens tradition.
Berg var Schönbergs elev och Schönberg var Bergs musikaliska mentor och vägledare. Berg följde dock inte exakt samma väg. Tio år senare komponerade han Wozzeck till stor del atonalt, men han använde musikaliska former med struktur och upprepningar. Berg gick till och med så långt att han använde sig av ledmotiv (se avsnittet om den första bilden i första akten) och överbryggade på så sätt klyftan från det romantiska wagnerska dramat till den atonala musiken.

Källa

Verket bygger på Büchners oavslutade drama ”Woyzeck” från 1837. Den litteraturintresserade Berg såg pjäsen 1914 och bestämde sig för att tonsätta verket. Vägen till detta mål var dock stenig. Büchner lämnade bara ett fragment efter sig. Före sin tidiga död kunde han färdigställa trettio handskrivna scener (”bilder”) utan sidnummer och med oklara utvecklingsstadier. Mer än femtio år senare kunde den österrikiske författaren Karl Emil Franzos på kemisk väg göra de numera blekta skisserna läsbara igen och forma ett teaterstycke av dem.
Berg tog Franzos original och satte ihop femton scener av de trettio i Franzos version. Han redigerade dem delvis, men utan att ändra språket. Franzos använde felaktigt inte originaltiteln ”Woyzeck” och Berg övertog detta feltryck.

Berg var fascinerad av Woyzecks person och öde, vars öde var baserat på en verklig händelse. Sonen till en perukmakare knivhögg en 46-årig änka till döds år 1780. Han led troligen av schizofreni. Domstolen var en av de första som beordrade en undersökning av hans sinnessjukdom. Expertutlåtandet bedömde att han var skyldig och han avrättades 1824 på marknadsplatsen i Leipzig. Büchner fick kännedom om denna händelse genom en medicinsk tidskrift som hans far hade prenumererat på. Büchner väver in ytterligare berättelser om andra bisarra fall från journalen i dramat.

Biografiska paralleller

I detta verk om en soldat som av svartsjuka och vansinne mördade mamman till sitt utomäktenskapliga barn finns det några överraskande biografiska paralleller till Bergs liv.
Den mest uppenbara biografiska finns i personen Marie. En piga i familjen Bergs sommarhus vid namn Marie Scheuchl fick ett barn av den 17-årige Alban. Familjen ville hålla detta ”felsteg” hemligt och betalade henne en ersättning i utbyte mot tystnadsplikt. Även Bergs senare hustru Helene fick reda på det först efter Bergs död. Parallellerna fortsatte; förutom namnkorrespondensen och förekomsten av ett utomäktenskapligt barn sägs dramats Marie vara ett slående exakt porträtt av pigan.
Berg inkallades 1915 under första världskriget och förflyttades snart till krigsministeriet i Wien på grund av sin astma. Där sägs han ha lidit av den dåliga behandlingen från sin alkoholiserade överordnade. Så han kunde dra nytta av sina erfarenheter från militärtjänsten och han skrev i ett brev: ”Det finns en del av mig i hans gestalt, eftersom jag har varit lika beroende av hatade människor, bunden, sjuklig, ofri, uppgiven, till och med förödmjukad, sedan jag tillbringade dessa krigsår. Utan denna militärtjänst skulle jag vara lika frisk som förut.”

Musiken I – de musikaliska formerna

Musiken och dramat i denna opera är starkt strukturerade. Varje akt har fem scener som är ordnade tematiskt.
I den första akten skriver Berg ett karaktärsstycke för varje huvudperson (med undantag för Wozzeck). I varje scen framträder karaktären i ett möte med huvudpersonen. På detta sätt lär vi känna karaktärerna och deras förhållande till Wozzeck. Varje stycke bygger på en egen musikalisk form (1: Suite, 2: Rhapsody, 3: March/Lullaby, 4: Passacaglia, 5: Rondo).
Den andra akten följer också denna överraskande struktur. De fem bilderna skrevs i en symfonis sekvens (1: Sonat, 2: Fantasi/Fuga, 3: Largo, 4: Scherzo, 5: Rondo).
Den sista akten, slutligen, är en sekvens av fem uppfinningar.
Förvånansvärt nog härstammar inte en enda av dessa former från musikteatern, utan alla har sitt ursprung i den absoluta musiken. Berg ville skapa ett slags alienation med den strikta formen för att sätta stopp för det romantiska överflödet i de konventionella operaformerna. Berg kommenterade själv att han ”inte lade så stor vikt vid att vara en musikalisk björn, utan snarare en naturlig fortsättning på en korrekt förstådd, god, gammal tradition”

Musiken II – orkestern

De ovan beskrivna formerna är knappt hörbara för lyssnaren, det musikaliska arrangemanget är för komplext och en förståelse är endast möjlig med hjälp av partituret och med viss sakkunskap.
Användningen av orkesterpartierna är lika krävande. Orkestern är av senromantisk storlek och har en stor färgpalett med tillägg av gitarr, xylofon, celesta, dragspel och stav. Den fulla orkestern hörs främst i metamorfosmusiken (övergångarna mellan bilderna). Själva bilderna är mycket sparsamt orkestrerade för att öka textens begriplighet. I gengäld varierar Berg orkesterkompositionen i varje bild, vilket kräver en enorm samordning och repetition, ofta måste musikerna till och med fysiskt förflytta sig.

Musiken III – ”Sjung inte alls!”

Berg ville föra Büchners dialoger till scenen med högkvalitativt skådespeleri, och avstod därför från att använda sjungna former som arior. Berg hade en klar uppfattning om hur sångarna skulle sjunga: ”Ingen sång! Men ändå måste tonhöjden anges och registreras i sångtonhöjden (exakt efter noterna); den senare dock med talresonans”. Detta motsvarade användningen av den talande rösten som i Schönbergs Pierrot-Lunaire tio år tidigare, en teknik mellan sång och tal.

Dramatikern Berg – hans inflytande på Hitchcock

Büchners dialoger var till stor del vardagliga dialoger och inte särskilt inspirerande för en själslig opera. För Berg var detta inget hinder – tvärtom, Berg var dramatiker och han utvecklade en oerhörd rikedom av tonspråk. Den berömde kompositören Bernard Herrmann, känd för sin filmmusik för Hitchcock, var en uttalad Berg-fan. Den berömda scenen med mordet i duschen med violinernas dissonanta höga skrik i ”Psycho” inspirerades av Bergs musik och blev ett av filmhistoriens största ögonblick. Man kan höra de skrikande violinerna i ljudprovet från den första bilden i första akten.

Review

Det tog hela 11 år från Bergs första scenupplevelse av Wozzeck 1914 till premiären. Generalmusikdirektören för statsoperan i Berlin, Erich Kleiber, förhöll sig till verket och dirigerade det själv vid premiären. Vissa experter ansåg att verket var omöjligt att framföra. För att göra rättvisa åt verkets komplexitet och nyhet ordnade Kleiber 137 repetitioner.
Publikens reaktioner var delade. Det var väntat att en del av publiken och pressen reagerade med oförståelse. Avantgardet var entusiastiskt, verkets betydelse erkändes tidigt, och när Berg dog 1935 hade det framförts över 160 gånger. När nazisterna tog makten försvann verket från teatrarna, men snart efter andra världskrigets slut hittade det tillbaka till repertoaren, vilket det har behållit fram till i dag.

Leitmotiv

Synopsis: I kaptenens rum rakar Wozzeck officeren tidigt på morgonen. Kaptenen vill prata med Wozzeck, som förblir enstavig. När överofficeren hänvisar till Wozzecks utomäktenskapliga barn, som föddes ”utan kyrkans välsignelse”, påpekar Wozzeck att fattiga människor inte har råd att handla moraliskt.

Omedelbart utan ouvertyr, endast med en virvel i trummorna, som ska föreställa militären, börjar sångrösten genast i den femte takten. Stycket är skrivet i form av en svit (preludium, pavane, kadens, gigue, kadens, gavotte dubbel I/II, air, preludium i krabbgång).

Vi hör snart operans första ledmotiv, det är den sekvens av toner som vi hör upprepade gånger i Wozzecks ”Jawohl, Herr Hauptmann” (”Ja, kapten”).

Vi hör Hitchcocks rop på violinen i inspelningen nedan i passagen som börjar vid 3:30.

Ett av de viktigaste ledmotiven vi möter i Wozzecks ”Wie arme Leut!”. (”Vi fattiga människor!”) Det är överraskande nog en C-dur-triad. Berg skrev om den: ”Hur skulle man kunna göra objektiviteten hos de pengar vi talar om tydligare!” Ledmotivet återkommer gång på gång.

Rollen som den pratglade och enkelt sinnade kaptenen är skriven i en tenorbuffos röstfach, vilket uttrycker överhetens karikatyrliknande karaktär (se även ovan i avsnittet ”Biografisk information”).

Langsam, Wozzeck, langsam! (Långsamt, Wozzeck, långsamt! En efter en!) – Grundheber

Synopsis: Wozzeck kommenderas till fältet, där han hugger tillsammans med Andres pinnar. Han berättar för sin kamrat om sina mörka visioner som plågar honom.

Detta stycke är en rapsodi över tre ackord och en tretrofisk jaktsång. Berg har tilldelat varje figur ett instrument, Wozzeck ackompanjeras av trombon, vilket motsvarar hans barytons tonhöjd.

Stycket tonar ut med österrikiska militärsignaler från fjärran, vilket Berg hade internaliserat under sina år i tjänst.

Du, der Platz ist verflucht! (Du, platsen är förbannad!) – Berry / Weikenmeier

Marie och deras utomäktenskapliga barn

Synopsis: I rummet hos Marie, modern till Wozzecks barn. Hon tittar på en militärparad från fönstret. När hon vinkar till trummajoren smädar hennes granne Margarethe henne som en prostituerad med ett oäkta barn. Marie stänger ilsket dörren och sjunger en vaggvisa för sin son. Sedan knackar det på dörren och Wozzeck kommer in. Han har inga ögon för Marie och hennes barn utan talar bara om sina mörka visioner och lämnar den förtvivlade kvinnans rum.

Stycket börjar med en marsch som ljuder i fjärran. Samtalet mellan Marie och Margarethe är rent talteater, Berg har inte skrivit ner några noter.

Detta följs av en vaggvisa, som visserligen är skriven i klassisk 6/8-takt, men som inte motsvarar förväntningarna på grund av sitt snabba tempo. Inte konstigt att barnet inte kan somna med moderns inre oro. Innan Wozzeck anländer finner de två en viss frid, som Berg komponerat med celestas drömlika klanger.

Tschin Bum, Tschin Bum – Grundheber / Behrens

Den maniska doktorn

Synopsis: För att tjäna lite pengar hyrde Wozzeck in sig själv för ett medicinskt experiment. I flera månader har han bara ätit bönor. Han går till den ansvariga läkaren för regelbundna undersökningar och berättar om sina syner. Läkaren är inte intresserad av Wozzeck som människa, han är bara ett ”fall” för honom. Nämligen beviset på att obalanserad kost leder till sinnessjukdom, vilket läkaren registrerar med största tillfredsställelse. Han hoppas bli berömd med denna insikt.

Berg skrev en passacaglia baserad på ett klassiskt tolvtontema och varierade det 21 gånger. Med denna skoningslösa upprepning visar han läkaren som maniskt driven.

Was erleb’ ich, Wozzeck? (Vad upplever jag, Wozzeck?)

Den andra akten följer strukturen för en symfoni: 1: Sonat, 2: Fantasi/Fuga, 3: Largo, 4: Scherzo, 5: Rondo.

Synopsis: Med handspegeln förundras Marie över de örhängen som trummaktören gav henne och drömmer om ett bättre liv. I hennes knä ligger hennes barn som inte vill sova och stör henne. Överraskande nog träder Wozzeck in. Han lägger märke till örhängena och misstänker sanningen när Marie påstår sig ha hittat dem. Han ger henne pengar och lämnar lägenheten.

Was die Steine glänzen? (Vad stenarna glänser?) – Behrens / Grundheber

Synopsis: Wozzecks läkare och hans kapten möts på gatan. Kaptenen tråkar ut ”Doktor Sargnagel” (”Doktor kistnagel”) med ytliga filosofiska kommentarer. Som hämnd profeterar doktorn att den chockade officeren får en stroke inom de närmaste fyra veckorna. När Wozzeck korsar deras väg får de två utlopp för sin frustration på honom. Kaptenen antyder för Wozzeck att hans fru är otrogen mot honom. Djupt berörd lämnar Wozzeck de två.

Berg skrev flera gånger ovanliga spelangivelser i partituret. Med Hauptmann skrev han upprepade gånger ”knäppande röst” eller ”nasal röst” och med Doktor till och med ”som en åsna”.

Wohin so eilig, geehrtester Herr Sargnagel? (Var är det så bråttom, käraste herr Sargnagel?) – Dönch / Berry

Maries dispyt med Wozzeck

Synopsis: Wozzecks skyndar sig till Marie och konfronterar henne. Hon undviker. Wozzeck närmar sig henne hotfullt. Hon skriker åt honom att inte röra henne och föredrar en kniv i kroppen framför att han ska slå henne. Marie återvänder till sin lägenhet och lämnar den desperata mannen bakom sig.

Denna scen är en hyllning till Schönberg, instrumenteringen motsvarar Schönbergs kammarsymfoni op. 9. Enligt Bergs instruktioner lämnar de 15 musikerna orkesterdiket och placerar sig på scenen i en geometrisk form.

Guten Tag, Franz (God dag, Franz) – Berry / Strauss

Krogscenen

Synopsis: I en värdshusgård sent på kvällen. Pojkar, soldater och jungfrur dansar. Bland dem finns Marie och trummajoren. Wozzeck tittar på dem och är redan berusad. Marie ropar provocerande ord till honom. En ryckare dyker upp och profeterar ett blodigt dåd.

Stycket börjar med en ländler som spelas i tonal musik. Efter hantverkarens sång övergår stycket i en vals skriven i fri tonalitet.

Det fortsätter med en jägarkör som påminner om Freischütz (möjligen en medveten påminnelse om Woyzecks livstid, som begick mordet vid tiden för Freischütz’ tillkomst).

Scherzons och ländlers former återkommer. Handlingen och musiken förvandlas alltmer till en mardrömsscen.

Ich hab’ ein Hemdlein an, das ist nicht mein (Jag har en skjorta på, den är inte min) – Abbado

I Wozzeck uppstår idén om hämnd

Synopsis: På natten i kasernen ligger Wozzeck på sin koja bredvid Andres. Han kan inte sova, han hemsöks av synen av en kniv, tankar på mord upprör honom. Den berusade trummajoren kommer in i vaktrummet med en flaska snaps. Han förödmjukar Wozzeck med sin erövring av Marie. De två hamnar i ett slagsmål, Wozzeck besegras. Wozzecks dröm om kniven förvandlas till ett beslut.

En skräckinjagande kort spökkör inleder stycket tänkt som ”Rondo martiale con Introduzione”. Visioner plågar Wozzeck och spökkören återkommer. Orkestern sprakar, knäcker och ringer när trummajoren gör sitt oväsen.

Andres! Andres! ich kann nicht schlafen (Andres! Jag kan inte sova) – Berry / Uhl

Berg beskriver var och en av de fem bilderna i den här akten som ett påfund. Varje bild beskriver en persons besatthet, vare sig det är Maries skuldkänslor, Wozzecks mord, de blodiga händerna eller det frenetiska sökandet efter kniven.

Maries skuldkänslor

Synopsis: Marie ligger vaken på nätterna och läser berättelsen om den äktenskapsbrytande kvinnan i Bibeln. Hon har inte sett Wozzeck på länge och ångrar vad hon gjort mot honom. Hon misstänker att en olycka kommer att hända.

Redan i början hör vi temat, som Berg använder som grund för 7 variationer och en fuga.

Und ist kein Betrug in seinem Munde erfunden worden (Och inget bedrägeri har uppfunnits i hans mun) – Lear

Mordet

Synopsis: Det är natt, Wozzeck och Marie möts vid dammen i skogen. Nostalgiskt minns Wozzeck bättre tider och trycker kniven i halsen på henne.

Berg skrev en uppfinning om tonen H, som är allestädes närvarande.

Stycket börjar lugnt, hotfullt, man hör violinens mjuka skrik som förkunnar katastrofen. Wozzeck är tyst före akten, men hotar Marie oförblommerat (”Den som fryser fryser inte längre! Du kommer inte att frysa med morgondaggen”). Månen stiger blekt upp över scenen. Det är musiken före mordet. Margarethe dör med ett genomträngande skrik och fruktansvärda ackord ljuder i orkestern. Passagen avslutas med ett enormt crescendo.

Dort links geht’s in die Stadt (Där till vänster ligger staden) – Berry / Strauss

Den andra värdshusscenen

Synopsis: Wozzeck går till värdshuset. Han vill dansa för att glömma mordet. Margarethe upptäcker blodfläckar på hans skjorta och konfronterar honom inför alla. Wozzeck flyr från värdshuset.

Stycket börjar med en polka som spelas på ett stämningslöst piano. Senare hörs en värdshusorkester med fioler, dragspel och de tunga ljuden från en bombardon (ett slags tuba).

Tanzt Alle; tanzt nur zu, springt, schwitzt und stinkt (Dansar alla; dansa bara, hoppa, svettas och stinka) – Berry / Lasser

Wozzeck återvänder till dammen

Synopsis: Wozzeck springer tillbaka till dammen och letar efter kniven för att gömma bevisen. När han hittar den går han djupt ner i dammen för att gömma den där. Medan han försöker tvätta bort blodfläckarna drunknar han. Läkaren och kaptenen passerar dammen och hör en drunknande person, likgiltigt bestämmer de sig för att inte göra något.

Berg beskriver detta stycke som en ”uppfinning om ett sjätte ackord”. De underliggande tonerna består av b, c, e, gis, e platt, f.

Das Messer? Wo ist das Messer? (Kniven? Var är kniven?) – Berry

Synopsis: På morgonen leker barn framför Maries hus. Hennes barn är också där och rider på sin käpphäst. De springer alla till skogen när de hör att Maries kropp har hittats. Bara Maries son förstår inte vad som hänt och är det enda barnet som är kvar.

Operan avslutas med ett påhitt om en åttondelsrörelse.

Ringel, Ringel, Rosenkranz, Ringelreih’n!