Cantus firmus

Cantus firmus (c.f.) är en självständig och balanserad melodisk linje som används för skrivövningar i ett system som kallas species counterpoint. Den första uppgiften blir att konstruera en linje som har lämpliga egenskaper:

  • Sjungbarhet (vokalt idiom)
  • Melodisk flytning
  • Utjämning (neutralitet, homogenitet)
  • Slutning
  • Konturens godhet
  • Sammanhängande

För att uppnå dessa kvaliteter kommer vi att iaktta vissa fasta regler för förfarandet:

  1. Maximalt omfång på en tiondel (alt- eller tenorregister är att föredra)
  2. Endast diatoniska toner används (för närvarande endast dur-systemet)
  3. Alla toner är lika långa (enligt konvention hela tonen)
  4. Inga tonrepetitioner tillåts
  5. Första och sista tonen är båda toniska, och i samma register
  6. Inga dissonanta hopp är tillåtna (P4 är konsonant endast i melodin)
  7. Inget hopp större än en 8ve är tillåtet
  8. Ingen serie av tre toner får definiera en 7:e eller större dissonans
  9. Den sista tonen måste föregås av antingen grad 7 eller grad 2
  10. Apex (högsta tonen) får inte vara den ledande tonen
  11. Apex-tonen får endast förekomma en gång
  12. Vi kommer också att hålla vissa tendenser eller preferenser i minnet:

  13. Preferens för konjunkter (stegvis) rörelse framför disjunkter
  14. Preferens mot två på varandra följande språng i samma riktning
  15. När språng följs av steg, preferens för riktning som är motsatt till språngets. (Preferensens styrka ökar med språngets storlek.)
  16. Preferens för variation av rörelsens typ och riktning
  17. Preferens mot bildande av interna grupper genom registermässig isolering, sekventiell upprepning eller på annat sätt
  18. Preferens för måttlig längd (8-15 toner)

Vissa av dessa tendenser (t.ex. nummer 12 och 15) fungerar i motsatt riktning till varandra. En del av uppgiften att skriva c.f. är att förena dessa motsatta krafter genom att använda ett gott intuitivt omdöme.

Tillbaka till startsidan för Music 103…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.