Infektionsperiod

I epidemiologin, särskilt i diskussionen om infektionssjukdomars dynamik (matematisk modellering av sjukdomsspridning), är den infektiösa perioden det tidsintervall under vilket en värd (individ eller patient) är infektiös, dvs. kan direkt eller indirekt överföra patogena smittämnen eller patogener till en annan mottaglig värd. Den smittsamma perioden kan börja före, under eller efter det att symtom uppträder, och den kan upphöra före eller efter det att symtomen upphör att uppträda. Den är också känd i litteraturen med en rad olika synonyma termer, t.ex. infektiös period, infektionstid, period av smittsamhet, period av överförbarhet, period av överförbarhet, smittsam period, period av smittsamhet, överföringsperiod eller period av överförbarhet. Graden av smittsamhet är inte konstant utan varierar under den smittsamma perioden.

Förhållandet mellan den latenta perioden, den smittsamma perioden (perioden för överförbarhet) och inkubationstiden. Vid vissa sjukdomar, som visas i detta diagram, är den latenta perioden kortare än inkubationstiden. En person kan överföra en infektion utan att visa några tecken på sjukdomen. En sådan infektion kallas en subklinisk infektion.

När patogener möter en mottaglig individ och kommer in i hans eller hennes kropp kallas exponeringsmomentet, och individen förvandlas till en värd för dessa patogener. Efter att ha kommit in i en värds kropp (vilket markerar början på infektionsprocessen) behöver patogener vanligtvis tid för att föröka sig eller replikera på sin favoritplats i kroppen (till exempel förökar sig hepatitviruset i levern). Efter en viss tidsperiod blir patogenerna tillräckligt många så att värden nu kan överföra dem till omgivningen. Detta markerar slutet på den latenta perioden (preinfektiös period) och samtidigt början på den infektiösa perioden. När sjukdomen blir allvarligare ökar smittsamheten. Under tiden sätter värdkroppen igång immunförsvar för att begränsa eller utrota patogenerna, och efter en viss tid kan den uppnå detta mål. Mängden patogener i värdkroppen blir tillräckligt liten så att värden inte längre kan överföra sjukdomen. Detta markerar vanligtvis slutet på den smittsamma perioden, även om viruset för vissa sjukdomar, t.ex. ebola, fortsätter att finnas i den överlevandes kroppsvätskor. Om värdkroppen däremot inte kan återhämta sig från en potentiellt dödlig infektion kommer värden att dö. Även efter döden kan det hända att den smittsamma perioden inte är över. Till exempel förblir den döda kroppen av en person som dött av ebola mycket smittsam.

Ett relaterat begrepp är utsöndringsperioden, som är det tidsintervall under vilket en värd eller patient utsöndrar den patogena organismen genom saliv, urin, avföring eller andra kroppsvätskor. Sheddingperioden sammanfaller vanligtvis med den infektiösa perioden och används som dess synonym.

För virusinfektioner är virusbelastning och virusutskiljning viktiga besläktade begrepp. Viral belastning avser mängden virioner (enskilda viruspartiklar) i en viss kroppsvätska som blod, saliv, urin etc. vid olika tidpunkter efter infektion. Viral utsöndring avser den händelse då en värd släpper ut patogener i sin omgivning. Tillsammans påverkar dessa två faktorer hur mycket och hur länge patogener släpps ut bland befolkningen från en infekterad individ, två viktiga mått för att mäta en sjukdoms smittsamhet. Om den smittsamma perioden börjar innan sjukdomssymptomen börjar uppträda (dvs. slutet av inkubationstiden) kan asymtomatiska smittbärare omedvetet sprida sjukdomen i samhället.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.