Equidae
De äldsta kända fossil som hänförs till Equidae hittades i Nordamerika och är från det tidiga Eocen, för 54 miljoner år sedan. De brukade hänföras till släktet Hyracotherium, men typarten i det släktet anses nu inte tillhöra denna familj. De övriga arterna har delats upp i olika släkten. Dessa tidiga hästdjur var rävstora djur med tre tår på bakfötterna och fyra på framfötterna. De var växtätare som åt relativt mjuka växter och var redan anpassade för att springa. Deras komplexa hjärnor tyder på att de redan var alerta och intelligenta djur. Senare arter minskade antalet tår och utvecklade tänder som var mer lämpade för att mala upp gräs och annan seg växtnäring.
Ekviderna, liksom andra perissodactyler, är jäsare i baktarmen. De har utvecklat specialiserade tänder som skär och klipper segt växtmaterial för att tillgodose sin fiberrika kost. Deras till synes ineffektiva matsmältningsstrategi är ett resultat av deras storlek vid tiden för dess utveckling, eftersom de redan skulle ha varit tvungna att vara relativt stora däggdjur för att kunna försörja sig på en sådan strategi.
Familjen blev relativt mångfacetterad under miocen, med många nya arter som dök upp. Vid den här tiden var hästdjur mer verkligt hästliknande och hade utvecklat den typiska kroppsformen hos de moderna djuren. Många av dessa arter bar huvudvikten av sin kropp på sin centrala, tredje, tå, medan de andra blev reducerade och knappt rörde marken, om ens alls. Det enda överlevande släktet, Equus, hade utvecklats i början av pleistocen och spreds snabbt över världen.