Hållbar energi
3.2 Hållbar strategi för energihushållning
Redan tidigare erfarenheter, teori och praktik visar tydligt på behovet av att utveckla särskilda mekanismer som syftar till en korrekt energihushållning i alla skeden och på alla nivåer och inom alla tidsramar. Behovet av energihantering har funnits sedan urminnes tider i olika former, men det är endast modern vetenskap och managementpraxis, med respekt för principerna om hållbar utveckling, som har tillhandahållit en adekvat ram för förverkligandet av en hållbar energihantering.
När man utformar en hållbar energihantering är det nödvändigt att utgå från det bredaste ramverk som definierar processerna inom detta område. Detta har främst att göra med två huvudfaktorer som är ytterst viktiga: storleken på den strategiska fråga som måste behandlas och den uppskattade tid som krävs för att genomföra den föreslagna strategin för energihushållning. En hållbar strategi för energihantering har skapats på grund av de två egenskaper som bestämmer den mer än många förändringar som mänskligheten har stött på genom historien.
Den tidsmässiga dimensionen av energifrågorna betonas särskilt och bestämmer i hög grad sätten för energihanteringen, liksom de konsekvenser som kan bli följden av den. Att tillgodose behovet av energi har funnits under hela den moderna mänsklighetens historia, och behoven har ökat i takt med att energiresurserna har utnyttjats snabbare och på ett effektivare sätt, men situationen i slutet av 1900-talet ledde till att det blev nödvändigt att ompröva trenden med okontrollerad energikonsumtion, att bromsa den och omdefiniera den på de sätt som skulle vara i enlighet med begreppet hållbar utveckling.
Framtiden för energihushållning definieras på ett visst sätt av en tydlig beslutsamhet att bromsa exploateringen av icke-förnybara resurser, att använda energi effektivt och att öka medvetenheten hos alla energianvändare om att de måste anpassa sig till det nya sättet att bedriva affärsverksamhet och tänka.
Dessa grundläggande förändringar inom energihushållningen är ytterst komplexa och omfattande, och de är kopplade till ett antal mindre och större förändringar inom alla områden av mänsklig verksamhet. Det är nödvändigt att omdefiniera den befintliga lagstiftningen, anta lämpliga strategier på global och nationell nivå och anpassa affärsverksamheten för varje affärsenhet och varje enskild konsument.
Frånsett den tid som krävs för att använda strategier för hållbar energihushållning måste man, för att välja typ av strategiskt genomförande, ta hänsyn till storleken på det strategiska problemet. Energiproblemet är globalt och kännetecknas av ett antal faktorer som främst har att göra med det ökade globala energibehovet, den ojämna fördelningen av energiresurser och människors stora beroende av den energi de har till sitt förfogande. Energiproblem leder till mindre eller större problem inom ekonomi, samhälle, relationer mellan länder och relationer inom världssamfundet. Man räknar med att dessa problem kommer att öka och bli mer komplexa i framtiden. Det är därför helt korrekt att anta att energiproblemet är ett av dagens största och mest komplexa strategiska problem.
Med hänsyn till tidsramen och uppskattningen av energiproblemets omfattning kan följande förslag ges för genomförandet av en hållbar energihushållning, enligt vad som visas i figur 3.5.
Figur 3.5. Typer av möjliga genomföranden av strategin för hållbar energihushållning
När ett företag står inför mindre problem (små energiförbrukare) och det finns tillräckligt med tid till förfogande, kan genomförandet av strategin omfatta evolutionära eller gradvisa (inkrementella) förändringar. Om de problem ett företag möter är små, men tidsperioden är kort under vilken det är nödvändigt att lösa problemen, vilket ofta är fallet när nya lagregler antas som skarpt definierar förändringar i energiförbrukningen, görs aktiviteterna av ledningen (ledningsintervention) direkt där problemen har uppstått.
Om företaget är en stor producent eller konsument av energi är det nödvändigt att noggrant välja metod för genomförande av strategi för hållbar energihushållning. Beroende på hur mycket tid organisationen har på sig att lösa problemet finns det två möjliga strategier. Om företaget har lång tid på sig och de problem som uppstått är stora krävs sekventiella ingrepp, dvs. ingrepp i etapper. Om problemen däremot inte kan vänta med att lösas tillämpas komplexa ingrepp, och företagets ledning måste synkronisera (anpassa) förändringarna i alla delar av företaget.
Förändringar i den nationella energihanteringen beror till stor del på de resurser som landet förfogar över och hur energin används. I strategin för hållbar utveckling definieras energiproblem i allmänhet som de som kräver för mycket tid för att lösas, dvs. längre tid än den nuvarande generationens livslängd. Energiproblemet kommer att vara en del av mänskligheten under en obestämd tid i framtiden.
Den valda strategin för hållbar energihushållning är en mycket komplex process som påverkas av många faktorer. Å andra sidan är det ofta, oavsett den tydliga definitionen av de föreslagna modellerna för energihushållning, inte möjligt att välja och genomföra en viss strategi utan mellanliggande förändringar och justeringar. Dessutom är förändringarna på energiområdet många och varierande, och deras inverkan på en hållbar energihushållning är ofta förknippad med en rad ekonomiska och politiska förändringar. På grund av dessa frågor är det svårt att tydligt definiera vad hållbar energihushållning egentligen är. Varje möjlig definition kan omdefinieras och ändras beroende på många faktorer.
Energihantering kan definieras som processen att planera, styra, genomföra och kontrollera processen för produktion, överföring och konsumtion av energi. Energiförvaltning är en viss syntes av energi och begreppet modern förvaltning, dvs. tillämpning av moderna hypoteser om förvaltning inom energisektorn. När det gäller de viktigaste hypoteserna för energihushållning utgår modern förvaltning från antagandet att det är möjligt att bevara och hålla energistabiliteten för nuvarande och framtida generationer. Därför kan modern energihushållning ses som ett slags syntes av de tre exakta vetenskaperna: energiindustri, hållbar utveckling och förvaltning, som är sammankopplade och ömsesidigt betingade, vilket visas i figur 3.6.
Figur 3.6. Huvudbegreppen för hållbar energihantering
Den hållbara energihanteringen är ett nytt begrepp, en ny idé och ett nytt tillvägagångssätt som kräver många förändringar i det traditionella sättet att förstå och tolka energihantering på alla nivåer. Hållbar energihushållning integrerar många miljöegenskaper och kan därför inte tolkas som ett begrepp som antagits och definierats en gång för alla, utan måste ständigt modifieras och anpassas i enlighet med förändringar inom de tre områden som definierar det, och i enlighet med det specifika land eller den specifika region där det har tillämpats. I grund och botten definieras begreppet hållbar energihushållning av följande parametrar:
–
Hantering, dvs, accepterade teorier, befintlig erfarenhet, statliga bestämmelser, företagets inriktning, alla intressenters krav, graden av utbildning, medvetenhet och engagemang samt den allmänna inriktningen på socialt ansvarsfull verksamhet;
–
Energibranschen, lagstiftning, befintliga energiresurser, nya energiresurser, energieffektivitetsnivå, teknikutvecklingsnivå, produktions- och förbrukningsnivåer, systemstabilitet, anslutning till andra system och självförsörjningsgrad; och
–
hållbar utveckling, dvs, acceptans av begreppet på statlig nivå, ratificering av internationella avtal, parametrarna för den nationella strategin för hållbar utveckling och listan över prioriteringar.
Den hållbara energihanteringen kan följaktligen definieras som en process för energihantering som bygger på grundläggande principer för hållbar utveckling. Hållbar energihushållning måste därför betraktas som ett begrepp som i hög grad skiljer sig från den traditionella förvaltningen, som i stort sett har ignorerat behovet av bevarande, återställande och besparing av energiresurser. Konceptet hållbar energihushållning är en stor global förändring vars effekter är märkbara i hela världen och som kräver stora förändringar i beteende och tänkande hos ansvariga institutioner och individer. Därför kan begreppet hållbar energihantering ses som en utmaning för den moderna mänskligheten, som öppnar möjligheter för förslag och utveckling av många lösningar som kommer att få långsiktiga konsekvenser för utvecklingen av det mänskliga samhället som helhet.
Det enda möjliga sättet att närma sig problemet med hållbar energihantering är genom att respektera de vetenskapliga framstegen och den praktiska erfarenheten samt genom att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos det subjekt som initierar, accepterar och genomför energihanteringen på ett hållbart sätt. I allmänhet innebär hållbar energihantering genomförandet av ett antal olika aktiviteter som syftar till att sätta konkreta mål för hållbar utveckling i praktiken för produktion, överföring och konsumtion av energi.
Från synvinkeln av traditionellt uppmätt social och ekonomisk utveckling är det viktigaste genomförandet av de åtgärder och aktiviteter som ger de mest effektiva resultaten på kortare tid, men med hänsyn till hållbarhetsprinciperna blir tidens imperativ mindre betydelsefullt. Aktiviteter som ger kvalitetsresultat är acceptabla, oavsett hur lång tid det tar att upptäcka och mäta de positiva effekterna.
Med tanke på det moderna näringslivets komplexitet och globala räckvidd, och med hänsyn till ett antal problem och meningsskiljaktigheter när det gäller globala trender och utvecklingsprioriteringar, kan hållbar energihushållning inte definieras genom en rad strikt bestämda aktiviteter som måste genomföras. Den moderna vetenskapen och den samtida praktiken visar att verksamheten inom strategisk och operativ ledning, liksom förbättrad kvalitet och socialt ansvarsfullt företagande, har blivit absolut nödvändig när det gäller genomförandet av begreppet hållbar energihantering.
Teoretiskt sett representerar problemet ”klyftan mellan det nuvarande och det önskade tillståndet”. Med detta i åtanke är det nödvändigt att genomföra lämpliga förändringar och genomföra lämpliga aktiviteter som kan leda ett företag eller ett samhälle till en energimässigt hållbar verksamhet och därmed lösa problemen av det slaget. Etapperna för en mer ansvarsfull verksamhet är följande:
–
Identifiering av problem (som en diagnostisk aktivitet) är ett specifikt steg för varje företag eftersom varje företag kännetecknas av ett antal skillnader och särdrag i förhållande till andra företag. Om företagets ledning fastställer som önskat tillstånd att införa energihushållbar verksamhet på en viss nivå (eller helt och hållet) bör det vara i linje med förmågan att uppskatta sina egna styrkor och definiera sina egna svagheter. Detta är det skede av att sätta upp mål i företaget som till stor del bestämmer alla andra aktiviteter.
–
Identifiering av utvecklingsalternativ innefattar förutsägelse av aktiviteter som kan genomföras för att uppnå de mål som rör energieffektiv affärsverksamhet. Vid förutsägelse av hur det är möjligt att uppnå de uppsatta målen bör varje alternativ noggrant utarbetas och uppskattas på ett realistiskt sätt. I detta skede kan erfarenheter från andra företag i en liknande situation vara användbara (men inte avgörande).
–
Valet av det lämpligaste alternativet leder till att man uppnår målet – energiansvarig verksamhet. Detta skede innebär att man fattar lämpliga beslut (bland flera alternativ som erbjuds) som bestämmer det framtida tillvägagångssättet.
–
Införandet av den valda metoden för att uppnå målet innefattar en rad aktiviteter och kräver engagemang av vissa mänskliga resurser, ekonomiska resurser och tid.
–
Kontroll och korrigering av de identifierade bristerna är en nödvändig aktivitet som måste utföras kontinuerligt för att korrigera oegentligheter och svagheter som dyker upp oavsett hur detaljerat aktiviteterna var planerade.
–
Mottagande av målet, genom vilket företaget uppnår en högre nivå av energiansvar, om vilket alla berörda parter bör informeras, främst konsumenter, ägare och samhället.
–
Identifiering av (nya) problem, vilket gör att verksamheten återgår till början, och företaget strävar efter att se till att aktiviteterna om förbättring av ekologiskt lämplig verksamhet är kontinuerliga.
I varje kompamy måste den berörda tjänsten övervaka situationen i miljön, som i första hand är relaterad till nya krav på energimässigt ansvarsfull affärsverksamhet (som oftast kommer från konsumenter och lagstiftare) och inleda de tidigare nämnda aktiviteterna. I alla skeden som leder till att miljöansvariga företag uppnås bör hela ledningsgruppen involveras, och vid behov kan yrkesverksamma engageras.
Den hållbara utvecklingen i sig är ett slags strategi för mänsklighetens utveckling som inte är begränsad av tiden. Den är föremål för förändringar och anpassningar. Effekterna av en sådan utveckling kan mätas exakt vid en viss tidpunkt, men till skillnad från traditionell förvaltning finns det ingen strikt inriktning på att nå målen. Hållbar utveckling är i själva verket inte definierad i tid och rum och innebär ständiga förbättringar, så att det inte är möjligt att nå ett visst mål och sedan avbryta genomförandet av förvaltningsprocessen för hållbar utveckling. Hållbar utveckling är inte ett mål i sig självt. Det är en process vars mål ständigt omdefinieras och korrigeras.
Då definitionen av processen för hållbar utveckling medför ett behov av att tillämpa vissa traditionella strategiska ledningsaktiviteter, som gör det möjligt att genomföra och kontrollera processen under en obegränsad tidsperiod. Hållbar energihushållning är inte bara en enkel tillämpning av traditionell strategisk förvaltning, utan innebär en ändring av den, vilket har lett till att en unik modell för hållbar förvaltning har utvecklats som skiljer sig från den traditionella modellen. Samtidigt ifrågasätter den på ett betydande sätt nödvändigheten av dess genomförande när det gäller hållbar förvaltning på energiområdet.
För att utforma en strategi för hållbar energiutveckling är det nödvändigt att fastställa specifika prioriteringar för utvecklingen. Fem grundläggande prioriterade program har föreslagits, som är olika i programinnehållet men som kompletterar varandra när det gäller att samordna driften och utvecklingen av hela energisystemet, dvs. energiproduktionssektorerna och sektorerna för energikonsumtion och ett gradvis men konsekvent uppnående av de mål som främjas under genomförandet av den föreslagna strategin. Prioriteringarna är följande:
–
Den första prioriteringen är kontinuitet i den tekniska moderniseringen av befintliga kraftverk/system/källor, inom sektorerna olja, naturgas, kol från yt- och underjordisk gruvdrift, elkraftssektorn, med produktionsanläggningar och anläggningar: termiska kraftverk, vattenkraftverk och värmekraftverk och överföringssystem eller distributionssystem, och en sektor för uppvärmningsenergi – stadsvärmeverk och industrikraftverk.
–
Den andra prioriteringen är rationell användning av kvalitetsenergi och ökad energieffektivitet vid produktion, distribution och användning av energi hos slutanvändarna av energitjänster.
–
Den tredje specifika prioriteringen är användning av NRSE (nya förnybara energikällor) och ny energieffektiv och miljövänlig energiteknik och anordningar/utrustning för energianvändning.
–
Den fjärde – frivilliga – prioriteringen för akut/brådskande investeringar i nya kraftkällor, med ny gasteknik (kombinerade termiska kraftverk för gas och ånga).
–
Den femte prioriteringen för långsiktig utveckling och regionalstrategisk prioritering, byggande av nya anläggningar för energiinfrastruktur och elektriska kraft- och värmekällor inom energisektorn, samt kapitalintensiv energiinfrastruktur.
I enlighet med de angivna prioriteringarna, vars genomförande gör det möjligt att uppnå hållbara energisystem i världen, är det nödvändigt att genomföra lokala och nationella program som kommer att definieras i enlighet med den nya strategin för strategisk förvaltning av energi. Det traditionella tillvägagångssättet för strategisk förvaltning är dock inte helt godtagbart för att uppnå en hållbar förvaltning.
De faktiska resultaten av planeringsprocessen bör utgöras av konkreta åtgärder (genomförande av strategin). Planeringsbeslut är endast ett mellansteg i planeringsprocessen. Genom genomförandet av strategin överför företaget idéer till konkreta prestationer. I processen för utveckling av strategin krävs entreprenörskap och visionära egenskaper hos ledarna, medan det i processen för genomförande krävs mänskliga färdigheter för att uppnå de uppsatta målen. Det moderna näringslivet kännetecknas av ständiga förändringar. Omfattningen av det problem som orsakas av förändringen och den tid som krävs för att lösa problemet bestämmer komplexiteten och snabbheten i genomförandet av strategin. Beroende på företagets storlek och ledarstil finns det flera tillvägagångssätt för att genomföra strategin. Var och en av tillvägagångssätten har för- och nackdelar, och den strategiska ledningens uppgift är beroende på omfattningen av de förändringar som orsakas av genomförandet av den valda strategin och andra förhållanden, att bestämma på vilket sätt strategin kommer att genomföras.
Uppförandet av den strategiska inriktningen är inte en enskild process, utan en process som innefattar tillhandahållande och allokering av resurser, skapande av organisatoriska, procedurmässiga, motivationsmässiga och andra förhållanden, samt utveckling av en rad individuella planer för att genomföra och samordna aktiviteter för att uppnå dessa mål. Genomförandet av en strategi innebär en komplex process där man skapar förutsättningar och integrerar aktiviteter för att uppnå resultat. För att verksamheten skall kunna förvaltas på ett korrekt sätt är det nödvändigt att specificera ansvar och befogenheter för att identifiera uppgifter och budget och fördela dem till aktörerna genom ett system för samordning och övergripande styrning av genomförandeprocessen. I detta fall läggs tonvikten på globala frågor som påverkar genomförandet av strategin.
Den hållbara energihanteringen är en ytterst komplex process, både när det gäller planering och genomförande. Själva genomförandet av hållbar energihantering i praktiken har följande huvuddrag som definierar den och skiljer den från traditionell hantering:
–
Uppförandet är extremt krävande. Övergången från traditionell till hållbar energihushållning kräver att man antar och genomför ett antal stora förändringar, både i tankesättet och i sättet att genomföra och mäta de ekonomiska effekterna. Om all planerad verksamhet utförs i enlighet med vetenskapliga och praktiska rekommendationer finns det fortfarande en hög grad av sannolikhet för att själva genomförandet inte kommer att vara helt effektivt och att vissa mål inte kommer att uppnås. Ledningspraxis innebär att ett genomförande som når minst två tredjedelar av de fastställda målen kan betraktas som mycket framgångsrikt. När det gäller så komplexa förändringar som övergången till hållbar energihantering är graden av framgång vanligtvis ännu lägre.
–
Implementeringen är en långsiktig process. Varje stor strategisk förändring inom alla områden av mänsklig verksamhet kräver tillräckligt med tid och dess effekter är oftast synliga efter mer än tio år. Övergången till hållbar energihushållning är i detta avseende inget undantag. Man kan till och med säga att enligt tidskriteriet är en sådan strategiförändring ännu mer krävande. Den planerade verksamheten pågår vanligtvis i minst tio år, och själva genomförandet, efter vilket man kan mäta effekterna, pågår minst lika länge. Därför är hållbar energihushållning en process som kräver ytterst noggrann förvaltning, engagemang, noggrannhet, kontinuitet och ett tydligt engagemang från alla deltagare.
–
Uppförandet är tvärvetenskapligt. Problemet med att tillhandahålla tillräckligt med energi för den moderna mänsklighetens behov är ett av de största problemen i dag. Det kommer till stor del att avgöra i vilken riktning och intensitet planetens utveckling kommer att ske i framtiden. Själva godkännandet av begreppet hållbar utveckling tar mycket tid och är förknippat med ett antal svårigheter, och övergången till en hållbar energihushållning är bara ett av målen för hållbar utveckling, som också är förknippat med ett antal politiska, ekonomiska och andra egenskaper. Det är nödvändigt att involvera ett antal intressenter både på lokal och nationell nivå. Problemet med en adekvat energiförsörjning som inte är för dyr, som inte orsakar för mycket föroreningar och som är tillräcklig i både kvantitet och kvalitet är ett av de mest komplexa problemen i den moderna utvecklingen, eftersom energi direkt påverkar möjligheten att genomföra de flesta mänskliga aktiviteter. Därför måste lösningen på detta problem involvera alla intressenter: industri, tjänster, jordbruk, lagstiftning, verkställande myndigheter och alla deltagare i processen för att lösa ekonomiska, miljömässiga, energimässiga, utvecklingsmässiga, sociala och andra frågor.
–
Det krävs ett starkt IT-stöd för genomförandet. Det traditionella sättet att hantera arbetet inom energisektorn innefattar obligatorisk tillämpning av moderna IT-verktyg och programvarustöd, men övergången till hållbar energihantering är en ännu mer krävande process. Den innefattar specifik modellering av sambanden mellan produktion och konsumtion av energi från olika källor och övervakning av föroreningar. Den moderna utvecklingen innebär ett behov av rationell energianvändning och energibesparing på alla nivåer. Stödet från informationstekniken är det enda verktyget.
–
Det krävs ett särskilt engagemang av mänskliga resurser för genomförandet. Hittills har energihanteringsprocesser inte varit särskilt krävande när det gäller engagemang av mänskliga resurser. Det är tekniskt nödvändigt och därför tillräckligt att yrkesverksamma inom energisektorn deltar. I grund och botten integrerar hållbar utveckling i första hand kunskaper om miljö, ekonomi och energi och kräver att experter från dessa områden engageras. Dessutom är det nödvändigt att engagera personer som är fullt utbildade för att övervaka frågor om hållbar utveckling och följaktligen modellering av energisektorns utveckling.
–
Det är nödvändigt att engagera personer som är fullt utbildade för att övervaka frågor om hållbar utveckling och följaktligen modellering av energisektorns utveckling.
–
Implementeringen är föremål för många influenser. Mänsklighetens utveckling och människors verksamhet har alltid inneburit förbrukning av vissa mängder energi. Framsteg har aldrig varit möjligt utan en tillräcklig mängd tillgänglig energi. Å andra sidan har mänsklighetens framsteg lett till ett stort antal ekonomiska, ekologiska, kulturella och många andra problem. Energikrisen och människans stora beroende av den tillgängliga energin understryker problemen på detta område och ger dem högsta prioritet. Den framtida utvecklingen bör kunna tillhandahålla tillräckligt med energi utan att orsaka alltför stora föroreningar. Alla förändringar på energiområdet påverkar alla aktörer i det sociala och ekonomiska livet, så deras krav och ansträngningar är föremål för särskild uppmärksamhet. Moderna processer för att skapa utvecklingspolitiken inbegriper samråd med alla intressenter, vilket ytterligare försvårar den redan svåra övergången till en hållbar energihantering.
–
Igenomförandet registrerar till en början negativa ekonomiska effekter. Behovet av att övergå till en hållbar energihushållning skapades främst som ett resultat av en ökad medvetenhet om miljöföroreningar som orsakas av produktion och konsumtion av energi. Den nödvändiga anpassningen innebär en övergång till nya energikällor, som för det mesta befinner sig på undersökningsstadiet, eller så är utnyttjandet av dem otillräckligt så att en tydlig slutsats inte är möjlig. Övergången till ett nytt sätt att hantera energi är nödvändig och sker vid ett tillfälle då det inte finns nödvändiga förutsättningar. Vissa tekniska lösningar är inte tillräckligt effektiva, utnyttjandet är osäkert, distributionen är svår, lagstiftningen är ofta otillräcklig och det finns inga i förväg planerade ekonomiska investeringar som är extremt höga. Hållbar energihushållning skapades som ett resultat av mänsklighetens medvetenhet om att energi är en begränsad resurs; skiftet har redan börjat, även om det inte finns några tydliga lösningar på olika problem som uppstår i övergångsprocessen. I många fall påtvingar lagstiftningen övergången till produktion av vissa mängder energi från förnybara källor utan att tillhandahålla sätt att förverkliga detta.
Därmed påtvingar övergången till hållbar energihushållning behovet av betydande ekonomiska investeringar, där det inte finns några tydliga förutsägelser om hur lång tid det kommer att ta för dessa investeringar att ge avkastning, även om det är helt klart att alla investeringar av den här typen är långsiktiga. Därför uppvisar övergången till hållbar energihushållning under de första åren vanligtvis mer eller mindre negativa ekonomiska effekter, eftersom den kräver betydande investeringar, och produktionen av energi från dessa källor är liten och genererar därför låga intäkter.