Dammkvalsterallergi

Utlösare

Den allergiframkallande effekten beror faktiskt på vissa proteiner i dammkvalstrens avföring (bland annat proteinerna Der p1 och Der p2). Avfallet torkar ut, bryts ner och blandas in i husdamm, som också innehåller kvalstrens avgivna hud och avföring. När dammet andas in kan allergiska reaktioner utvecklas.

Immunsystemet bildar då IgE-antikroppar som reaktion på proteinerna, som egentligen är ofarliga. Dessa antikroppar binder till kroppens försvarsceller, så kallade mastceller, som sedan frigör antiinflammatoriska ämnen som histamin.

Histamin och andra budbärarämnen stimulerar körtlarna att släppa ut sekret och irriterar nerverna, vilket orsakar klåda, nysningar och vasodilatation som leder till rodnad och svullnad i slemhinnorna.

Ställen där huskvalster lever

Huskvalster finns i alla hem och är inte ett tecken på dålig hygien. De föredrar varma, fuktiga och mörka platser. Kvalsterna trivs vid en luftfuktighet på 70-80 procent och temperaturer över 25 grader. De förekommer inte i områden med torrt klimat, inte ens i dammiga förhållanden. De behöver en fuktig miljö för att överleva, eftersom de tar fukt från luften i stället för att dricka. De livnär sig främst på den döda hud som faller av från människor och djur. Deras släktnamn ”Dermatophagoides” kommer från grekiskan och betyder ”hudätare”. I hemmen föredrar de sovrum och insidor och ytor på madrasser, filtar och kuddar. Dessa platser ger dem optimala levnadsförhållanden. Människor släpper ut fukt i luften när de sover och släpper ut mycket död hud. Kvalster kan också hittas i köket, där matlagning skapar en varm och fuktig miljö. Myrallergenerna finns i de högsta koncentrationerna i dammfyllda textilier; dessa inkluderar stoppade möbler, mattor, gardiner och plyschleksaker samt sängar. Allergennivåerna är som högst mellan maj och oktober, då huskvalsterna har sin största förökningsperiod. De flesta kvalster dör under vintern, men det allergenhaltiga dammet rörs upp av värmesystemen. Detta leder ofta till att de symtom som drabbade patienter upplever året runt förvärras under vintern.

Symtom

Allergin blir särskilt besvärlig på natten eller morgonen med symtom som rinnande eller trängselskadad näsa. Andra symtom är nysningar och ibland kliande, rinnande ögon.

Kontinuerlig exponering för allergener kan leda till kronisk inflammation i nässlemhinnan, vilket i sin tur kan leda till hypertrofi av näsborrarna. Detta gör att patienterna inte kan andas genom näsan, och de slutar då med att andas genom munnen (vilket kan leda till mer frekventa infektioner i öron-, näsa- och halsområdet).

Ett överkänslighetsreaktion kan också uppstå i bronkialslemhinnan efter en viss tid, vilket orsakar bronkialastma. Symtomen omfattar hosta (på natten), andningssvårigheter och väsande andning.

I sällsynta fall påverkas huden (klåda, rodnad och nässelutslag). En allergi mot husdammkvalster kan också utlösa ett uppblossande av atopisk dermatit.

I vissa fall får personer med allergi mot husdammkvalster också en allergisk reaktion efter att ha ätit kräftdjur som räkor, krabbor eller hummer. Liksom kvalster tillhör dessa djur fylum Arthropoda och innehåller proteiner som liknar dem som finns i kvalster (Der s10). Det känsliga immunförsvaret betraktar proteinerna från kräftdjuren som ”farliga” och utlöser en allergisk reaktion. Sådana korsreaktioner kan också uppstå efter att man ätit blötdjur som musslor eller sniglar. Allergiska reaktioner mot lagringsmyror förekommer mer sällan. Denna typ av kvalster kan hittas i fuktiga väggar i skafferier eller i höet inuti stallar eller djurburar.

Diagnostiskt förfarande

Som ett första steg i diagnosen av en misstänkt allergi mot husdammkvalster frågar läkaren patienten om hans eller hennes symtom. Frågorna omfattar bland annat var symtomen uppstår, vid vilken tid på dygnet och under vilka årstider, hur länge de varar och om det finns några allergiska sjukdomar i familjen. Efter en fysisk undersökning utförs hud- och/eller blodprov för att bekräfta förekomsten av en allergi. Dessa tester avslöjar en allergisk läggning mot vissa allergener från husdammsmittor, men ger inte bevis för en faktisk allergi. Därför kan ett provokationstest vara nödvändigt om det finns några tvivel. För detta test appliceras små mängder av det misstänkta allergenet på patientens nässlemhinna under medicinsk övervakning. Patienten observeras sedan för att se om näsan svullnar upp, om han eller hon nyser eller om ögonen rinner. Ett lungfunktionstest utförs om patienten lider av andningssymptom. Vid detta test mäter läkaren hur mycket luft patienten andas in och ut och hur snabbt luften andas ut. Förändringar i luftvägarna kan fastställas med hjälp av resultaten.

Incidentellt kan även pollen, djurhår och mögel orsaka symtom som liknar symtomen på en husdammkvalsterallergi. Därför bör allergier mot dessa ämnen uteslutas.

Terapi

Den viktigaste terapeutiska åtgärden är att minska allergenexponeringen genom att minska antalet husdammkvalster i miljön.

  • Särskilt sovrummet bör hållas svalt och torrt. Den optimala luftfuktigheten är 45-55 procent (detta kan mätas med en hygrometer) och den optimala rumstemperaturen är 18 grader Celsius. För att minska luftfuktigheten rekommenderas att man vädrar rummen kortvarigt flera gånger om dagen och att man inte har krukväxter i sovrummet (detta minskar också mögelnivåerna).
  • Madrassen bör också vara väl ventilerad (inte placerad direkt på golvet; en madrass på en sängstomme är bättre än en förvaringssäng) och bäddas upp med specialsängkläder som inte låter kvalsterallergenerna tränga in. Kostnaderna för detta sängkläder, även kallade encasings, täcks av den lagstadgade sjukförsäkringen. Dubbelsängar med två enkelsängar måste ha inkapslingar på båda madrasserna.
  • Sängkläderna bör vädras ut varje morgon. (Bomulls)sängkläder ska tvättas varannan till varannan vecka vid 60 grader Celsius. Kuddar och filtar ska tvättas i samma temperatur var tredje månad. Om materialen inte tillåter detta kan man använda inkapslingar.
  • Det råder ingen enighet om huruvida mattor ska avlägsnas. Om det finns golvvärme under (kortfloriga) mattor minskar fuktnivån i golvet genom att använda den, vilket följaktligen minskar antalet kvalster. Mattor binder till dammpartiklar som annars skulle virvla runt på släta golvytor. Det är dock mycket svårt att avlägsna kvalsterpartiklar med en vanlig dammsugare. Glatta golvytor (trä, kakel, linoleum) är därför det bättre valet om de regelbundet dammsugs och fuktmoppas.
  • Vakuumrengöring ökar koncentrationen av luftburna kvalster. Därför bör personer med dammkvalsterallergi be icke-allergiska personer att utföra denna uppgift, eller bära en skyddsmask när de gör det. Det är också lämpligt att utrusta dammsugaren med ett HEPA-filter, ett partikelfilter som fångar upp extremt fina partiklar. Men de är inte till någon större nytta om dammsugaren inte är förseglad och damm läcker ut genom springorna.
  • Det rekommenderas också att tvätta textilierna i rummet regelbundet (gardiner bör om möjligt tvättas vid 60 grader Celsius) och att hålla dem till ett minimum (inga dekorativa kuddar, inga stoppade sängstommar eller möbler; välj möbler med släta ytor som läder eller trä). Plyschleksaker bör inte läggas i sängen, utan de kan tvättas regelbundet vid 60 grader Celsius. Om detta inte är möjligt kan de också läggas i frysen i 12 timmar. Detta dödar kvalsterna, men leksakerna måste sedan tvättas (vid lämplig temperatur) för att avlägsna allergenerna.
  • Husdjur bör inte tillåtas i sovrummet eftersom de hudflagor de släpper ut ger kvalsterna mer att livnära sig på.

Nonmedicinska åtgärder inkluderar regelbundna nässpolningar. Vissa mediciner kan också ge tillfällig lindring av allergisymtom, men de behandlar inte orsaken. Samma substanser används i detta fall som vid behandling av pollenallergi, särskilt de nyare antihistaminerna och kortisonsprayerna.

En form av behandling som behandlar orsaken till husdammkvalsterallergi är (allergen)specifik immunterapi (SIT). Detta kan vara ett alternativ när åtgärder för att minska antalet kvalster i hemmet visar sig vara misslyckade eller för fall där symtomen är svåra och har kvarstått i över två år.

Syftet med SIT är att låta immunförsvaret vänja sig vid husdammkvalsterallergenerna under en längre tidsperiod. Patienterna får en injektion av en allergenlösning en gång i veckan i ökande doser i fettlagret under huden (subkutan immunterapi eller SCIT). Den högsta dosen uppnås efter en till tre månader, varefter injektionen endast ges en gång i månaden. Denna behandling tar tre år och kräver därför uthållighet och samarbete från patientens sida. Det finns ingen garanti för att allergin ”försvinner” när behandlingen är avslutad. Men studier visar att en fullständig behandling med SCIT kan minska symtomen och behovet av medicinering på lång sikt. Behandlingen minskar också risken för att utveckla astma. De tillgängliga studierna om SCIT:s effektivitet vid allergi mot husdammkvalster är inte lika omfattande som vid pollenallergi.

Unga personer som inte reagerar på många olika allergener har de bästa chanserna att lyckas.

Förutom SCIT är ett annat alternativ att administrera allergenerna som droppar. Doserna ges till patienten under tungan (sublingual immunterapi eller SLIT) och sväljs sedan. Denna behandling kan utföras i hemmet och tar också tre år. Effektiviteten hos vuxna har dokumenterats i enskilda studier, men de tillgängliga uppgifterna är mer motsägelsefulla än för andra fall, t.ex. SLIT för gräspollenallergi.

Prof. dr. med. Dr. h.c. T. Zuberbier
Sist gjorda ändringar: Juli 2016

Taggar: dammkvalsterallergi

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.