Ett försök att svara på alla dina frågor om handlingen och universumet i Cats

Det första du behöver veta om musikalen som blivit filmspektakel Cats är att den handlar om katter. Det andra är att de inte riktigt är katter. Det tredje är förmodligen att det handlar om ett slags rituellt offer och återfödelse. Den fjärde är att det egentligen inte finns någon större handling i alla fall. Jag är ledsen, det här börjar redan bli förvirrande, men det är bara så saker och ting fungerar med Cats. Det är totalt nonsens. Det är omöjligt att förklara. Ändå är det fortfarande mitt jobb som webbjournalist att försöka förklara svåra kulturella begrepp. Så för att se till att du går in i vinterns film-musikspektakel så väl förberedd som möjligt ska jag försöka besvara alla frågor du har om det störda universumet Cats.

Så de är katter?
Ja, och nej. Musikalen Cats, skapad av Andrew Lloyd Webber med regissören Trevor Nunn och koreografen Gillian Lynne, är baserad på dikterna i T.S. Eliots Old Possum’s Book of Practical Cats, som han ursprungligen skrev för att roa sina gudbarn. Dikterna är fåniga, extremt brittiska och liknar inte så mycket de verk som vanligtvis förknippas med T.S. Eliot, den litterära jätten (som också var antisemit, vilket vi bara bör notera) bakom The Wasteland eller The Love Song of J. Alfred Prufrock, som ni kanske har pratat om i skolan.

I en av dessa dikter, ”The Song of the Jellicles”, beskriver Eliot en klass av ”Jellicle Cats” som har speciella egenskaper och som är huvudpersonerna i Cats. De ”är svarta och vita”, ”är ganska små”, ”utvecklas långsamt”, ”är roly-poly” och gillar att dansa ”i ljuset av Jellicle Moon”. Så i princip är de alla en särskilt mänsklig stam av katter, med specifika personligheter och även lite magisk air. Viktigast av allt är att de alla samlas till en ”Jellicle Ball”, som är den centrala händelsen i Cats.

Vad i helvete betyder ”Jellicle”?
Enligt T.S. Eliots änka Valerie Eliot (åtminstone så som det beskrivs i Lloyd Webbers memoarer) kommer ordet från T.S.’s privata skämt om hur den brittiska överklassen slarvade ihop orden ”kära små katter” så att de på något sätt fick ett ljud som ”Jellicle”. Eliot skrev också om ”Pollicle Dogs”, som bygger på uttrycket ”poor little dogs”. Det finns en dikt, ”The Aweful Battle of the Pekes and the Pollicles”, som överförs till Cats, där alla katter klär ut sig till hundar och gör narr av dem. Detta är uppriktigt sagt emot hundar, men vad förväntade man sig av Cats?

Så katterna är i kattstorlek?
Ja, katterna i Cats är och har alltid varit lika stora som riktiga katter. Musikalen utspelar sig på en scen som är utformad så att den ser ut som ett skrotupplag, med överdimensionerade sopor som får de mänskliga skådespelarna att se små ut. I filmen kommer katterna tydligen att vandra runt i olika kulisser i ett falskt London.

Okej, tillbaka till Jellicle Cats. Vad gör dem speciella?
Som Eliot diskuterar i ”The Naming of the Cats” (som blev den läskigaste sången i Cats) har alla Jellicle Cats tre olika namn: det som en mänsklig familj använder, det som är speciellt för var och en av dem och som ”aldrig tillhör mer än en katt” (tänk på Munkustrap, Quaxo eller Coricopat), och sedan ett tredje superhemligt namn som ”ingen mänsklig forskning kan upptäcka” men som ”KATTEN SJÄLV KÄNNER”. Till sina namn har alla Jellicle Cats i Cats specifika attribut och positioner inom stammen.

Vem är de viktigaste katterna i Cats?
Det finns … så många katter, men om du tittar på filmen behöver du i stort sett bara bry dig om Old Deuteronomy, katten som bestämmer (Judi Dench); Grizabella, den bleknande glamourkatten (Jennifer Hudson); Munkustrap, som fungerar som berättare (Robbie Fairchild); Rum Tum Tugger, den sexiga katten (Jason Derulo); Macavity, den farliga mystiska katten (Idris Elba); Bombalurina, en flörtig katt som sjunger om Macavity (Taylor Swift); Bustopher Jones, den rika katten (James Corden); Jennyanydots, den lata katten (Rebel Wilson); Mr. Mistoffelees, den söta magiska katten (Laurie Davison), och Gus, teaterkatten (Ian McKellen). Gus brukade fantisera om en karaktär som han spelade som ung skådespelare i en hel uppsättning som kallades ”Growltiger’s Last Stand”, men de tog bort det i den senaste återupplivningen av Cats, vilket är bra eftersom det var rasistiskt. Farorna med att arbeta utifrån T.S. Eliot.

De flesta av karaktärerna i Cats förekommer också i Old Possum’s, men Lloyd Webber och hans medarbetare har också plundrat Eliots opublicerade dikter efter idéer. Därifrån fick de idén till Grizabella (alias den som sjunger ”Memory”) samt Jellicle Ball, en händelse som Eliot beskrev i ett brev som den tidpunkt då Jellicle Cats och Pollicle Dogs åker upp till ”Heaviside Layer” i en luftballong. I Cats blir Jellicle Ball istället en årlig händelse där alla katter samlas och bestämmer sig för att skicka upp bara en katt till Heavisideskiktet, vilket ger mer dramatik åt saken.