Label: SULFAMETHOXAZOL OCH TRIMETHOPRIM tablett
Allmänt: Förskrivning av sulfametoxazol- och trimetoprimtabletter i avsaknad av en bevisad eller starkt misstänkt bakterieinfektion eller en profylaktisk indikation är osannolikt att ge nytta för patienten och ökar risken för utveckling av läkemedelsresistenta bakterierR.
Sulfametoxazol och trimetoprim ska ges med försiktighet till patienter med nedsatt njur- eller leverfunktion, till dem med möjlig folatbrist (t.ex, äldre, kroniska alkoholister, patienter som får antikonvulsiv behandling, patienter med malabsorptionssyndrom och patienter i undernäringstillstånd) och till dem som har allvarliga allergier eller astma bronkiala. Hos personer med glukos-6-fosfatdehydrogenasbrist kan hemolys förekomma. Denna reaktion är ofta dosrelaterad. (se KLINISK FARMACOLOGI och DOSERING OCH ADMINISTRATION).
Fall av hypoglykemi hos icke-diabetiska patienter som behandlas med sulfametoxazol och trimetoprim ses sällan och inträffar vanligen efter några dagars behandling. Patienter med njurdysfunktion, leversjukdom, undernäring eller de som får höga doser sulfametoxazol och trimetoprim löper särskild risk.
Hematologiska förändringar som tyder på folsyrabrist kan förekomma hos äldre patienter eller hos patienter med befintlig folsyrabrist eller njursvikt. Dessa effekter är reversibla genom folinsyrabehandling.
Trimetoprim har noterats försämra fenylalaninmetabolismen men detta är utan betydelse hos fenylketonuriska patienter med lämplig kostrestriktion.
Som med alla läkemedel som innehåller sulfonamider är försiktighet tillrådlig hos patienter med porfyri eller sköldkörteldysfunktion.
Användning vid behandling av och profylax mot pneumocystis carinii-pneumoni hos patienter med förvärvat immunbristsyndrom (AIDS): Aids-patienter kanske inte tolererar eller reagerar på sulfametoxazol och trimetoprim på samma sätt som icke-Aids-patienter. Incidensen av biverkningar, särskilt utslag, feber, leukopeni och förhöjda aminotransferasvärden (transaminasvärden), vid behandling med sulfametoxazol och trimetoprim hos aidspatienter som behandlas för Pneumocystis carinii-pneumoni har rapporterats vara kraftigt förhöjd jämfört med den incidens som normalt är förknippad med användning av sulfametoxazol och trimetoprim hos patienter som inte har aids. Incidensen av hyperkalemi verkar vara ökad hos aidspatienter som får sulfametoxazol och trimetoprim. Biverkningar är i allmänhet mindre allvarliga hos patienter som får sulfametoxazol och trimetoprim som profylax. En historia av mild intolerans mot sulfametoxazol och trimetoprim hos aidspatienter verkar inte förutsäga intolerans mot efterföljande sekundärprofylax6 .Om en patient utvecklar hudutslag eller något tecken på biverkningar bör dock behandlingen med sulfametoxazol och trimetoprim omvärderas (se Varningar).
Hög dos trimetoprim, som används hos patienter med Pneumocystis carinii pneumoni, inducerar en progressiv men reversibel ökning av serumkaliumkoncentrationen hos ett betydande antal patienter. Även behandling med rekommenderade doser kan orsaka hyperkalemi när trimetoprim administreras till patienter med underliggande störningar i kaliummetabolismen, med njurinsufficiens eller om läkemedel som är kända för att inducera hyperkalemi ges samtidigt. Noggrann övervakning av serumkalium är motiverad hos dessa patienter.
Under behandlingen ska adekvat vätskeintag och urinproduktion säkerställas för att förhindra kristalluri. Patienter som är ”långsamma acetylatorer” kan vara mer benägna till idiosynkratiska reaktioner på sulfonamider.
Information till patienter: Patienterna ska informeras om att antibakteriella läkemedel, inklusive sulfametoxazol- och trimetoprimtabletter, endast ska användas för att behandla bakterieinfektioner. De behandlar inte virusinfektioner (t.ex. förkylning) När sulfametoxazol- och trimetoprimtabletter förskrivs för att behandla en bakteriell infektion ska patienterna informeras om att även om det är vanligt att man känner sig bättre tidigt under behandlingen ska läkemedlet tas exakt enligt anvisningarna. Att hoppa över doser eller inte fullfölja hela behandlingen kan (1) minska effektiviteten av den omedelbara behandlingen och (2) öka sannolikheten för att bakterier utvecklar resistens och inte kan behandlas med sulfametoxazol- och trimetoprimtabletter eller andra antibakteriella läkemedel i framtiden.Patienterna ska instrueras att upprätthålla ett adekvat vätskeintag för att förhindra kristalluri och stenbildning.
Diarré är ett vanligt problem som orsakas av antibiotika och som vanligtvis upphör när antibiotikan avbryts. Ibland kan patienter efter påbörjad behandling med antibiotika utveckla vattnig och blodig avföring (med eller utan magkramper och feber) även så sent som två eller flera månader efter att de tagit den sista dosen av antibiotikan. Om detta inträffar ska patienterna kontakta sin läkare så snart som möjligt.
Laboratorietester: Fullständig blodstatus bör göras ofta hos patienter som får sulfametoxazol och trimetoprim; om en signifikant minskning av antalet av något bildat blodelement noteras bör sulfametoxazol och trimetoprim avbrytas. Urinanalyser med noggrann mikroskopisk undersökning och njurfunktionstester ska utföras under behandlingen, särskilt för de patienter som har nedsatt njurfunktion.
Läkemedelsinteraktioner: Hos äldre patienter som samtidigt får vissa diuretika, främst tiazider, har en ökad förekomst av trombocytopeni med purpura rapporterats.
Det har rapporterats att sulfametoxazol och trimetoprim kan förlänga protrombintiden hos patienter som får antikoagulanten warfarin. Denna interaktion bör hållas i åtanke när sulfametoxazol och trimetoprim ges till patienter som redan står på antikoagulantiabehandling, och koagulationstiden bör omvärderas.
Sulfametoxazol och trimetoprim kan hämma den hepatiska metabolismen av fenytoin. Sulfametoxazol och trimetoprim, givet i en vanlig klinisk dosering, ökade halveringstiden för fenytoin med 39 % och minskade den metaboliska clearancehastigheten för fenytoin med 27 %. Vid samtidig administrering av dessa läkemedel bör man vara uppmärksam på eventuell överdriven fenytoineffekt.
Sulfonamider kan också tränga undan metotrexat från plasmaproteinbindningsställen och kan konkurrera med den renala transporten av metotrexat och på så sätt öka de fria metotrexatkoncentrationerna.
Det har rapporterats om markant men reversibel nefrotoxicitet vid samtidig administrering av sulfametoxazol och trimethoprim och ciklosporin hos njurtransplantationsmottagare.
Höjda digoxinblodnivåer kan förekomma vid samtidig behandling med sulfametoxazol och trimetoprim, särskilt hos äldre patienter. Serumdigoxinnivåerna bör övervakas.
Förhöjda sulfametoxazolblodnivåer kan förekomma hos patienter som får indometacin.
Enstaka rapporter tyder på att patienter som får pyrimetamin som malariaprofylax i doser överstigande 25 mg per vecka kan utveckla megaloblastisk anemi om sulfametoxazol och trimetoprim förskrivs.
Effektiviteten av tricykliska antidepressiva medel kan minska vid samtidig administrering med sulfametoxazol och trimetoprim.
Som andra sulfonamidhaltiga läkemedel potentierar sulfametoxazol och trimetoprim effekten av orala hypoglykemika.
I litteraturen har ett enstaka fall av toxiskt delirium rapporterats efter samtidigt intag av sulfametoxazol/trimetoprim och amantadin.
I litteraturen har tre fall av hyperkalemi hos äldre patienter rapporterats efter samtidigt intag av trimetoprim/sulfametoxazol och en angiotensinkonverterande enzymhämmare.8,9R
Interaktioner mellan läkemedel och laboratorietest: Sulfametoxazol och trimetoprim, särskilt trimetoprimkomponenten, kan interferera med en serummetotrexatanalys som bestäms med den kompetitiva bindningsproteintekniken (CBPA) när ett bakteriellt dihydrofolatreduktas används som bindningsprotein. Ingen interferens uppstår dock om metotrexat mäts med ett radioimmunoassay (RIA).
Närvaron av sulfametoxazol och trimetoprim kan också interferera med Jaffé alkalisk picratreaktionsanalys för kreatinin, vilket resulterar i överskattningar på cirka 10 % inom intervallet för normalvärden.
Carcinogenes, mutagenes, försämrad fertilitet:
Carcinogenes: Långtidsstudier på djur för att utvärdera den karcinogena potentialen har inte utförts med sulfametoxazol och trimetoprim.
Mutagenes: Bakteriella mutagena studier har inte utförts med sulfametoxazol och trimetoprim i kombination. Trimetoprim har visat sig vara icke-mutagen i Ames-analysen. Ingen kromosomskada observerades i humana leukocyter in vitro med sulfametoxazol och trimetoprim ensamt eller i kombination; de använda koncentrationerna översteg blodnivåerna av dessa föreningar efter behandling med sulfametoxazol och trimetoprim. Observationer av leukocyter som erhållits från patienter som behandlats med sulfametoxazol och trimetoprim visade inga kromosomala avvikelser.
Fertilitetsnedsättning: Inga negativa effekter på fertilitet eller allmän reproduktionsförmåga observerades hos råttor som fick orala doser så höga som 350 mg/kg/dag sulfametoxazol plus 70 mg/kg/dag trimetoprim.
Graviditet: Teratogena effekter: Graviditet: Graviditetskategori C. Hos råttor gav orala doser av 533 mg/kg sulfametoxazol eller 200 mg/kg trimetoprim teratologiska effekter som främst yttrade sig i form av gomspalt.
Den högsta dosen som inte orsakade gomspalt hos råttor var 512 mg/kg sulfametoxazol eller 192 mg/kg trimetoprim när de administrerades separat. I två studier på råttor observerades ingen teratologi när 512 mg/kg sulfametoxazol användes i kombination med 128 mg/kg trimetoprim. I en studie observerades dock gomspalt i en kull av 9 när 355 mg/kg sulfametoxazol användes i kombination med 88 mg/kg trimetoprim. I vissa kaninstudier har en övergripande ökning av fosterförlust (döda och resorberade och missbildade konceptus) förknippats med doser av trimetoprim som var 6 gånger högre än den terapeutiska dosen för människa.
Men även om det inte finns några stora, välkontrollerade studier om användningen av sulfametoxazol och trimetoprim hos gravida kvinnor, rapporterade Brumfitt och Pursell10R i en retrospektiv studie utfallet av 186 graviditeter under vilka modern fick antingen placebo eller sulfametoxazol och trimetoprim. Incidensen av medfödda missbildningar var 4,5 % (3 av 66) hos dem som fick placebo och 3,3 % (4 av 120) hos dem som fick sulfametoxazol/trimethoprim. Det fanns inga avvikelser hos de 10 barn vars mödrar fick läkemedlet under första trimestern. I en separat undersökning fann Brumfitt och Pursell inte heller några medfödda avvikelser hos 35 barn vars mödrar hade fått oralt sulfametoxazol och trimetoprim vid tidpunkten för befruktningen eller kort därefter.
Eftersom sulfametoxazol och trimetoprim kan störa folsyrametabolismen bör sulfametoxazol och trimetoprim användas under graviditet endast om den potentiella nyttan motiverar den potentiella risken för fostret.
Nonteratogena effekter: Se avsnittet KONTRAINDIKATIONER.
Sjuksköterskor: Se avsnittet CONTRAINDICATIONS: Se avsnittet KONTRAINDIKATIONER.
Pediatrisk användning: Sulfametoxazol och trimetoprim rekommenderas inte för spädbarnR yngre än 2 månader (se avsnitten INDIKATIONER och KONTRAINDIKATIONER).
Geriatrisk användning: Sulfametoxazol och trimetoprim rekommenderas inte för spädbarnR yngre än 2 månader (se avsnitten INDIKATIONER och KONTRAINDIKATIONER): Kliniska studier av sulfametoxazol och trimetoprim omfattade inte tillräckligt många försökspersoner i åldern 65 år och äldre för att avgöra om de reagerar annorlunda än yngre försökspersoner.
Det kan finnas en ökad risk för allvarliga biverkningar hos äldre patienter, särskilt när komplicerande tillstånd föreligger, t.ex. nedsatt njur- och/eller leverfunktion, eventuell folatbrist eller samtidig användning av andra läkemedel. Svåra hudreaktioner, generaliserad benmärgssuppression (se avsnitten Varningar och Biverkningar), en specifik minskning av trombocyter (med eller utan purpura) och hyperkalemi är de mest frekvent rapporterade allvarliga biverkningarna hos äldre patienter. Hos dem som samtidigt får vissa diuretika, främst tiazider, har en ökad förekomst av trombocytopeni med purpura rapporterats. Ökade digoxinblodnivåer kan förekomma vid samtidig behandling med sulfametoxazol och trimetoprim, särskilt hos äldre patienter. Serumdigoxinnivåerna bör övervakas. Hematologiska förändringar som indikerar folsyrabrist kan förekomma hos äldre patienter. Dessa effekter är reversibla genom folinsyrabehandling. Lämpliga dosjusteringar ska göras för patienter med nedsatt njurfunktion och användningstiden ska vara så kort som möjligt för att minimera riskerna för oönskade reaktioner (se avsnitt DOSERING OCH ADMINISTRATION). Trimetoprimkomponenten i sulfametoxazol och trimetoprim kan orsaka hyperkalemi när den administreras till patienter med underliggande störningar i kaliummetabolismen, med njurinsufficiens eller när den ges samtidigt med läkemedel som är kända för att framkalla hyperkalemi, t.ex. angiotensinkonverterande enzymhämmare. Noggrann övervakning av serumkalium är motiverad hos dessa patienter. Avbrytande av behandling med sulfametoxazol och trimetoprim rekommenderas för att bidra till att sänka kaliumserumnivåerna. Sulfametoxazol- och trimetoprimtabletter innehåller 0,515 mg (0,023 mEq) natrium per tablett. Sulfametoxazol och trimetoprim tabletter med dubbel styrka innehåller 1,03 mg (0,046 mEq) natrium per tablett.
Farmakokinetiska parametrar för sulfametoxazol var likartade för geriatriska personer och yngre vuxna personer. Den genomsnittliga maximala trimetoprimkoncentrationen i serum var högre och det genomsnittliga renala clearancevärdet för trimetoprim var lägre hos geriatriska försökspersoner jämfört med yngre försökspersoner (se KLINISK FARMAKOLOGI: Geriatrisk farmakokinetik).
.