Vad är ett sociotekniskt system och varför är det viktigt för riskhanteringen?
Samhällsvetare har använt termen sociotekniska system under lång tid, men risk- och motståndskraftsforskare använder den i allt större utsträckning. Så vad exakt är denna typ av system och vad har det med riskhantering att göra?
Denna artikel sammanfattar egenskaperna hos sociotekniska system på ett sätt som stämmer överens med beskrivningar som publicerats från 1950-talet till i dag. Den diskuterar också skillnaden mellan social motståndskraft och teknisk redundans vid utformningen av denna typ av system. För att sätta in dessa termer i ett riskhanteringssammanhang är det viktigt att först förstå den idéutveckling som ledde till utvecklingen och användningen av dessa termer när man beskriver sociotekniska system.
Historisk kontext för sociotekniska system
Det sociotekniska begreppet uppstod för första gången omkring 1949 under återuppbyggnadsarbetet i Storbritannien efter kriget. År 1951 publicerades forskning om hur sociala system betedde sig i organisationer som byggde och drev tekniska system.
För 1950-talet utformade ingenjörer teknik för specifika ändamål. De organisationer som byggde och drev dessa tekniker utformades för att passa teknikens krav, ofta genom att översätta idéer från tekniska system till ledningssystem. Dagens fabriker, gruvor och kraftverk är alla exempel på detta. Systemets tekniska mål tenderade att prioriteras framför de sociala behoven och kraven hos den arbetskraft som byggde och använde tekniken. Föga förvånande var arbetskonflikter vanliga. Webers principer för byråkrati och Taylors koncept för vetenskaplig förvaltning sågs som det bästa sättet att utforma en teknisk organisation.
I början av 1960-talet höll det tekniska imperativet i organisationsutformningen på att ge vika för betoning på positiva ekonomiska och mänskliga resultat. Målet var att hitta de bästa sätten att matcha kraven i både de sociala och tekniska systemen. Emery och Trist studerade denna utveckling inom tekniska organisationer och utvecklade några principer. En viktig princip var att arbetssystemet definierades som en uppsättning aktiviteter som utgjorde en fungerande helhet.
Tanken på redundans av delar är välkänd bland ingenjörer för att förbättra tillförlitligheten hos ett tekniskt system. Under 1960-talet utvecklades idén om redundans av funktioner, vilket ledde till idén om multiskilling av individer inom arbetskraften. Detta var något helt annat än tidigare idéer om taylorism i tekniska organisationer.
Tanken på socioteknisk förbättring utvecklades för att hitta den bästa överensstämmelsen mellan de tekniska och sociala komponenterna i ett system.
Därmed myntades begreppet sociotekniskt system för att på ett holistiskt sätt beskriva hur dessa sociala och tekniska komponenter fungerar.
Begreppet sociotekniska system handlar om ömsesidiga beroenden, både internt och externt. Internt är självreglerande grupper beroende av varandra för att uppnå det önskade resultatet från hela systemet. Hela företag interagerar emellertid också med sin yttre miljö. Företaget som ett sociotekniskt system är öppet för varor och tjänster som tillhandahålls av andra företag. Det är också öppet för kunder som är beroende av att företaget tillhandahåller varor eller tjänster. Det sociotekniska systemet är också öppet för störningar eller avbrott, ibland med överraskande konsekvenser som orsakar instabilitet. Denna dynamiska instabilitet kallas i allmänhet för risk och kan i extrema fall leda till en kris.
I dag är nästan alla organisationer beroende av teknik för att uppnå sina mål, särskilt nätverksbaserad dator- och informationsdelningsteknik. Men till skillnad från de tidigare sociotekniska systemen har många organisationer i dag inte direkt anställda konstruktörer och operatörer av tekniken. Teknikens ömsesidiga beroende, både internt och externt i företaget, är nu mycket mer komplext.
Medan tidigare sociotekniska system var relativt enkla (t.ex. kraftverket på 1960-talet) är dagens komplexa sociotekniska system sammankopplade på ett sätt som inte ens konstruktörerna förstår helt och hållet (t.ex. sakernas internet).
Nästa avsnitt sammanfattar den terminologi som allmänt används vid utformning av sociotekniska system. Detta är inte formella definitioner, utan ett försök att beskriva de begrepp som i allmänhet förstås av personer som utformar, driver eller studerar sociotekniska system.
Terminologi som används av konstruktörer och operatörer av sociotekniska system
Ett sociotekniskt system är ett nätverk av sammankopplade element som består av grupper av människor och teknik och som fungerar som ett enkelt eller komplext system som är utformat för att uppnå specifika mål.
För ett sociotekniskt system:
- Fel är ett tekniskt begrepp som beskriver skillnaden mellan systemets mål och systemets faktiska resultat.
- Redundans är ett tekniskt begrepp som används för att beskriva vissa processer eller komponenter som förbättrar tillförlitligheten hos systemet som helhet (till exempel dubblering av element eller processer). I ett sociotekniskt system med hög tillförlitlighet skulle konstruktionsmålet vara att inte ha några fel i verksamheten.
- Reglering är ett tekniskt begrepp som används för att hänvisa till processen för att upptäcka och reagera på systemfel, inklusive sådana som orsakas av överraskande störningar i driftsmiljön. Självreglering är en viktig egenskap hos sociotekniska system med hög tillförlitlighet.
- Motståndskraft är ett socialt begrepp som hänvisar till ett sociotekniskt systems elasticitet eller anpassningsförmåga, så att det efter ett betydande misslyckande för systemet att självreglera sig (efter en störning som överskrider systemets utformningsparametrar) med tiden kan återuppta uppnåendet av sina mål (omstart), eller alternativt sätta upp nya mål (efter en omkonstruktion). Resilience är viktigt när hög tillförlitlighet inte kan uppnås eller inte är önskvärd.
Nedan listas några viktiga referenser som diskuterar dessa frågor mer i detalj.
Jarman, A. 2001 ’Reliability’ Reconsidered: A Critique of the Sagan-LaPorte Debate Concerning Vulnerable High-Technology Systems. Chisholm and Lerner Paper, Canberra
Landau, M. 1969 Redundancy, Rationality, and the Problem of Duplication and Overlap. I Public Administration Review, Vo. 29, nr 4, (juli/augusti), 346-358
LaPorte, T.R. 1996 High Reliability Organizations: Osannolikt, krävande och riskfyllt. Journal of Contingencies and Crisis Management, Vol 4, No 2, 60-71. Oxford, Blackwell Publishers
Perrow, C. 1999 Normal Accidents: Living with High-Risk Technologies: Living with High-Risk Technologies. Princeton New Jersey, Princeton University Press
Rochlin, G.I. 1993 Defining ’High Reliability’ Organizations in Practice. I Roberts, K.H. (red.), New Challenges to Understanding Organizations. New York, MacMillan
Sagan, Scott D. 1993 The Limits of Safety: Organisationer, olyckor och kärnvapen. Princeton New Jersey, Princeton University Press
Schulman, P.R., Roe, E., van Eeten, M. och de Bruijne, M. 2004 High Reliability and the Management of Critical Infrastructures. I Journal of Contingencies and Crisis Management, Vol 12, No 1, 14-28. Oxford, Blackwell Publishers
Trist, E. 1981 The Evolution of Socio-Technical Systems: a Conceptual Framework and Action Research Program. Occasional paper No 2. Ontario Quality of Working Life Centre, Kanada
Von Bertalanffy, L. 1950 The The Theory of Open Systems in Physics and Biology. Science, Vol 3
Wildavsky, A. 1989 Searching for Safety. New Brunswick USA, Transaction Publishers
.