Vad är förhållandet mellan inflation och räntor?
Inflation och räntor är ofta kopplade till varandra och nämns ofta inom makroekonomi. Inflation avser den takt i vilken priserna på varor och tjänster stiger. I USA baseras räntan (som är det belopp som en långivare tar ut av en låntagare) på Federal Funds Rate som bestäms av Federal Reserve. Federal Reserve System är USA:s centralbank; den kallas ibland bara Fed.
Fed försöker påverka inflationstakten genom att fastställa och justera målet för federal funds rate. Detta verktyg gör det möjligt för Fed att utöka eller minska penningmängden efter behov, vilket påverkar mål sysselsättningsgrad, stabila priser och stabil ekonomisk tillväxt.
Nyckelresultat
- Det finns en allmän tendens att räntor och inflationstakt har ett omvänt förhållande.
- I USA ansvarar Federal Reserve för att genomföra landets penningpolitik, bland annat genom att fastställa den federala penningräntan som påverkar de räntor som bankerna tar ut av låntagarna.
- I allmänhet, när räntorna är låga, växer ekonomin och inflationen ökar.
- Omvänt, när räntorna är höga, saktar ekonomin in och inflationen minskar.
Omvänt samband mellan räntor och inflation
I ett system med fraktionella reservbanker tenderar räntor och inflation att vara omvänt korrelerade. Detta förhållande utgör en av de centrala principerna för dagens penningpolitik: Centralbankerna manipulerar de kortfristiga räntorna för att påverka inflationstakten i ekonomin.
Det nedanstående diagrammet visar den omvända korrelationen mellan räntor och inflation. I diagrammet avser CPI konsumentprisindex, ett mått som följer prisförändringar. Förändringar i KPI används för att identifiera perioder av inflation och deflation.
I allmänhet kan fler människor låna mer pengar när räntorna sänks. Resultatet blir att konsumenterna har mer pengar att spendera. Detta får ekonomin att växa och inflationen att öka.
Det motsatta gäller vid stigande räntor. När räntorna stiger tenderar konsumenterna att spara eftersom avkastningen på sparande är högre. Med mindre disponibel inkomst som spenderas bromsar ekonomin in och inflationen minskar.
För att bättre förstå hur förhållandet mellan inflation och räntor fungerar är det viktigt att förstå banksystemet, penningmängdsteorin och den roll som räntorna spelar.
Den delikata dansen mellan inflation och BNP
Fractional Reserve Banking
Det finns för närvarande ett fraktionellt reservbanksystem. Som en starkt förenklad demonstration av hur penningmängden växer kan man anta att när någon sätter in 100 dollar på banken behåller han eller hon en fordran på dessa 100 dollar. Banken kan dock låna ut dessa dollar baserat på den reservkvot som fastställts av centralbanken. Om reservkvoten är 10 % kan banken låna ut de övriga 90 % (vilket i det här fallet är 90 dollar). En 10-procentig andel av pengarna stannar i bankens valv.
Så länge det efterföljande lånet på 90 dollar är utestående finns det två fordringar på sammanlagt 190 dollar i ekonomin. Med andra ord har penningutbudet ökat från 100 dollar till 190 dollar.
Kvantitetsteori om pengar
I nationalekonomin säger kvantitetsteorin om pengar att tillgång och efterfrågan på pengar bestämmer inflationstakten. Om penningmängden ökar tenderar priserna att stiga. Detta beror på att varje enskild valutaenhet blir mindre värd.
Hyperinflation är en ekonomisk term som används för att beskriva extrem inflation. I en miljö med hyperinflation är prisökningarna snabba och okontrollerade. Medan centralbankerna i allmänhet har som mål en årlig inflationstakt på omkring 2 % till 3 % (detta anses vara en acceptabel takt för en sund ekonomi), går hyperinflation långt utöver detta. Länder som upplever hyperinflation har ibland en inflationstakt på 50 % eller mer per månad.
Räntor, sparande, lån och inflation
Räntan bestämmer priset för att inneha eller låna ut pengar. Bankerna betalar en ränta på sparande för att locka till sig insättare. Bankerna får också en ränta för pengar som lånas ut från deras insättningar.
När räntorna är låga tenderar privatpersoner och företag att efterfråga fler lån. Varje banklån ökar penningmängden i ett fraktionellt banksystem med reserver. Enligt kvantitetsteorin om pengar ökar en växande penningmängd inflationen. Låga räntor tenderar således att leda till mer inflation. Höga räntor tenderar att sänka inflationen.
Även om detta är en mycket förenklad version av förhållandet belyser det varför räntor och inflation tenderar att vara omvänt korrelerade.
The Federal Open Market Committee
Den federala öppna marknadskommittén (Federal Open Market Committee, FOMC) sammanträder åtta gånger per år för att granska de ekonomiska och finansiella förhållandena och fatta beslut om penningpolitiken. Med penningpolitik avses de åtgärder som vidtas och som påverkar tillgången till och kostnaden för pengar och krediter. Vid dessa möten fastställs målen för de kortfristiga räntorna.
Med hjälp av ekonomiska indikatorer som konsumentprisindex (CPI) och producentprisindex (PPI) fastställer Fed mål för räntorna som syftar till att hålla ekonomin i balans. Genom att flytta upp eller ner räntemålen försöker Fed uppnå mål sysselsättningsgrad, stabila priser och stabil ekonomisk tillväxt. Fed kommer att höja räntorna för att minska inflationen och sänka räntorna för att stimulera den ekonomiska tillväxten.
Investerare och handlare håller ett vakande öga på FOMC:s räntebeslut. Efter vart och ett av de åtta FOMC-mötena görs ett tillkännagivande om Feds beslut att höja, sänka eller behålla styrräntorna. Vissa marknader kan röra sig före de förväntade ränteförändringarna och som svar på de faktiska tillkännagivandena. Exempelvis stiger den amerikanska dollarn vanligtvis som en reaktion på en räntehöjning, medan obligationsmarknaden faller som en reaktion på räntehöjningar.