Hur man övervinner rädslan för matematik
Man kan säga att matematik inte är allas favoritämne. Faktum är att för många människor kan känslorna av spänning och ångest som uppstår när man försöker lösa ett matematiskt problem vara helt uppslukande. Detta kallas för matteångest – och denna känsla av att misslyckas i matematik kan påverka människors självkänsla i många år framöver.
För dem som lider av matteångest kan det vara svårt att övergå från ett tankesätt av misslyckande till ett mer positivt synsätt när det gäller att hantera siffror. Därför kan matteångest för många människor bli ett livslångt problem.
Men forskning visar att om lärare tar itu med matteångest i klassrummet och uppmuntrar barnen att försöka närma sig ett problem på ett annat sätt – genom att ändra sitt tankesätt – kan detta vara en stärkande upplevelse. Detta gäller särskilt för elever från missgynnade miljöer.
Mindset theory
Den amerikanska psykologiprofessorn Carol Dweck kom med idén om ”mindset theory”. Dweck insåg att människor ofta kan kategoriseras i två grupper, de som tror att de är dåliga på något och inte kan ändra sig, och de som tror att deras förmågor kan växa och förbättras.
Detta låg till grund för hennes mindset-teori, som säger att vissa människor har ett ”fixed mindset”, vilket innebär att de tror att deras förmåga är huggen i sten och inte kan förbättras. Andra människor har ett ”growth mindset”, vilket innebär att de tror att deras förmåga kan förändras och förbättras med tiden genom ansträngning och övning.
Jo Boaler, brittisk pedagogisk författare och professor i matematikundervisning, tillämpade mindset-teorin på matematik och gav senare sina rekommendationer namnet ”mathematical mindsets”.
Hon har använt denna teori för att uppmuntra eleverna att utveckla ett tillväxttänkande i samband med matematik. Tanken är att problemen i sig kan bidra till att främja ett tillväxttänkande hos eleverna – utan att de behöver tänka på sitt tankesätt avsiktligt.
Nya sätt att tänka
Men även om allt detta låter gott och väl är ett av problemen med mindset-teorin att den ofta presenteras i termer av hjärnans plasticitet eller hjärnans förmåga att växa. Detta har lett till klagomål om brist på neurologiska bevis som stöder mindset-teorin. Vår senaste forskning syftade till att åtgärda denna brist på neurologisk forskning.
Generellt sett finns det för varje problem inom matematiken mer än ett sätt att lösa det. Om någon frågar dig vad tre multiplicerat med fyra är, kan du beräkna svaret antingen som 4+4+4 eller som 3+3+3+3+3, beroende på vad du föredrar. Men om du inte har utvecklat tillräcklig matematisk mognad eller har matematikångest kan det hindra dig från att se flera sätt att lösa problem. Men vår nya studie visar att ett ”tillväxttänkande” kan göra att matematikångest hör till det förflutna.
Vi mätte deltagarnas motivation för att lösa matematiska problem genom att fråga om motivationen både före och efter att varje problem presenterades. Vi mätte också deltagarnas hjärnaktivitet, och tittade särskilt på områden som är förknippade med motivation, medan de löste varje problem. Detta gjordes med hjälp av ett elektroencefalogram (EEG) som registrerar aktiveringsmönster i hjärnan.
I vår forskning formulerade vi frågorna på olika sätt för att bedöma hur frågans struktur kan påverka både våra deltagares förmåga att besvara frågorna och deras motivation när de tar sig an matematiska problem.
Varje fråga förekom i två format: Ett av typisk matematikundervisning och ett annat som följde rekommendationerna i teorin om matematisk inställning. Båda frågorna ställde i princip samma fråga och hade samma svar, som i följande förenklade exempel:
”Hitta det tal som är summan av 20 000 och 30 000 dividerat med två” (ett typiskt matematiskt problem) och ”Hitta det mittersta talet mellan 20 000 och 30 000” (ett exempel på ett problem som bygger på matematisk tankesätt).
Growth mindsets
Vår studie ger två viktiga resultat.
Det första är att deltagarnas motivation var större när de löste matematiska mindset-versioner av problem jämfört med standardversionerna – vilket mättes genom deras hjärnrespons när de löste problemen. Det antas att detta beror på att formuleringen om matematiskt tankesätt uppmuntrar eleverna att behandla siffror som punkter i rummet och manipulera rumsliga konstruktioner.
Det andra är att deltagarnas subjektiva rapporter om motivation minskade signifikant efter att ha försökt med de mer standardiserade matematiska frågorna.
Vår forskning är omedelbart användbar eftersom den visar hur man genom att öppna upp problem så att det finns flera metoder för att lösa dem, eller genom att lägga till en visuell komponent, gör att inlärning kan bli en stärkande upplevelse för alla elever.
Så för personer med matteångest kommer du att bli lättad över att veta att du inte är medfött ”dålig” på matte och att din förmåga inte är fixerad. Det är faktiskt bara en dålig vana som du har utvecklat på grund av dålig undervisning. Och den goda nyheten är att den kan ändras.